jensiv

Jag är hjärtligt trött på bodyshaming och hur det påverkar mig själv och människor i min närhet. Jag är skittrött på att smal, snygg och ung skall vara normen för skönhet. Hur det alltid är en komplimang... Såg något morgonprogram häromdagen. Det kommer ett inslag om träning och hälsa och gästen som skall tala ut - så som det görs i den här typen av underhållning - presenteras som nybliven mamma som behöver hjälp att komma i form... det kanske inte är generellt upprörande... om en inte betänker vad det som uttrycks implict. Att komma tillbaka i form betyder att en är ur form. det som Foucault menar utelsuts... Den här kvinnan som just fött barn skall alltså tillbaka till sin ursprungliga form, av den anledningen att hennes nuvarande mammaform - den som kommer sig av att hon fött ett barn, inte duger. Vem bestämmer det? jag hör hur mina vänenr talar om att de är för tjocka... för vem då? för tjock för vad då? för att fastna på radarn som duglig. Det är samma när någon säger "du är snygg för att vara så gammal"... vill svara " och du är dum för att vara så gammal"... kan jag inte bara få vara snygg utan förbehållet... kan inte männsikor bara få vara...? Mina fina vänner vars tankar dras mot att de inte duger för att de inte är 20 längre. För att de fått barn, för att de levt och njutit. Det gör mig faktiskt lite ledsen.

 

På instagram har kvinnors bröst censurerats under en period. Jag följer en del serietecknare och även deras teckande kvinnorbröst censureras. Vilket är märkligt. Det där med censur är intressant. Dels för att det är olika aspekter som är tabuiserade i vissa kontexter. I en amerikansk kontext t.ex. är det inte ansett som så upprörande att visa mord eller våld  i underhållningssyfte, medan andra mer fysiska aspekter är tabu. Bröst till exempel. Bröst är no big deal egentligen. Eller borde vara no big deal. Men i och med att de sexualiserats har de blivit en big deal. Att t.ex amma är inte en sexuellt relaterad aktivitet - ändå censureras amningsbilder. Jag tänker att fenomenet är en nedärvd grej i insamgrams internationella kontext. Vad är det som är så fult med kvinnors bröst? vad är det som är upprörande? En mans bröst kan vara "lika stora" eller framträda lika mycket men anses inte vara något som ska censureras. I min ägo har jag Kolebeinn Karlsson (författare/tecknare)  magiska häfte "32 män i vila".

       32 män i vila är ett projekt Karlsson genomfört på  Instagram (kolbkarlsson), där han varje dag under en period ritat en maskulint kodad kropp. Utgångspunkten har varit att personen på bilden inte är klädd och  inte interagerar med sin omgivning. Männen på bilderna är således nakna. De har bröst. De har magar. De har penisar. De har det som kroppar har.och de är sååå härliga!

 

 

 

De censureras inte. Jag menar INTE att de ska censureras - absolut inte!!!

Jag menar att det är illustrativt för hur kroppar är sexuella objekt eller inte. Eller kanske hur de genom censur (re)produceras som sexuella objekt. Det vi inte får se - det som vi vill se men inte får - det blir exklusivt - det blir eftertraktat - det blir åtråvärt - och också till något syndigt om det råkar synas. Det blir därmed också disciplinerande och kontrollerande och skamfyllt. Igen. 2016 liksom... Jag älskar Karlssons "32 män i vila". De gör mig glad. Jag vill kunna säga det samma om kvinnor och kvinnoporträtt. Så som Stina Wollter gör mig glad med sitt kroppspositivism projekt (också på insta). Mer kroppspositivism, mer vanliga männsikor, mer magar, rumpor och bröst, mer skägg, mer kroppar - att censurera bygger bara skam och skuld - särskilt då det bara gäller kvinnokroppar eller intergendered kroppar.