jensiv

var på yoga igår - har varit en gång förrut och tänkte då att det nog inte riktigt var min grej...gick i går i alla fall - man får ta de tillfällen som dyker upp på ön. Ja jag kan inte direkt säga vad yoga tränar rent fysiskt...det kanske är mer mentalt, ledaren (vad kallar man henne? yogisen, yoggin?) pratade i alla fall mycket om mindfullness, det kanske är det som är grejen. Kom i alla fall fram till att det var rätt okej - och att jag vill gå nästa vecka också.
Tro mig, är det någon som behöver lite mindfullness så är det jag...jag känner mig som han den där figuren, han kan vara en kanin, eller en varg...eller en sån där vildhund - a dingo...han har i alla fall ben som går så fort att de inte syns...han är med i bugs bunny (tror att han heter Roadrunner). Kände det när jag kom inflängande liiiite för sent i salen igår (konstigt, jag är i pincip aldrig sen - men när det är yooga är jag tydligen det)... tänk er Roadrunner komma farande - ni vet han låter meeep meeep eller nåt sånt in i en nedsläckt sal där folk sitter i lätt meditationställning och vilar, med plin plong musik och tända ljus, han snubblar på ett snöre och tappar bagen i golvet - tvingas ta en plats längst fram, snörvlar och flämtar efter luft (för att han fick springa i snöstorm för att inte komme försent till yogan och för att det var så kallt ute att näsan inte vill sluta rinna) meep, meep... men själva yogan gick bara fiiint serrö.
Det är lite speciellt att tvingas fokusera så på sig själv - det går liksom inte att flumma iväg allt för mycket i tankarna - annars är det mitt världsmästarämne...och det är nog dags att börja försöka fokusera en aning... blir ju utbränd där inne... jag är nämligen ibland Roadrunner på jobbet också...fast det är inte bara där inne det snurrar - det snurrar å utsidan också...och jag tycker mest att jag springer förbi folk och ropar ut idéer eller tankar jag fått på vägen.... det KAN vara så att jag iblan är lite svår att förstå....en del skulle kanske säga att jag är en gåta;-) . Skyller det på att jag jobbar halvtid (och lite till...det bara blir så) och försöker klämma in nästan en heltid på de timmarna...meep meep.
Kanske skulle satsa på att bli lite mer lik någon annan seriefigur...Fantomen? kalsongerna på utsidan, ibland gå till stan som en vanlig man? kan tyvärr inte dricka mjöl så jag får väl ta en whiskey på närmaste bar... tycker inte det verkar så kul att bekämpa brott i djungeln...gillar inte hästar och den där hunden verkar lurig (Devil eller David, vad hunden heter beror på om man frågar Peter eller någon som vet). Pondus? gillar jag ju skarpt!!! Han gillar fotboll och AC/DC, har två barn och jobbar i en bar... förutom baren så är jag nästan redan framme- skulle passa rätt bra - men jag väljer nog ändå Homer Simpson (kom att tänka på honom, han sitter på min kaffekopp!) . Han verkar inte stressa allt för mycket, har något intelligent att säga för alla tillfällen och gillar öl! ( den där bar-biten är viktig).

Ps.
      I want to share something with you: The three little sentences that will get you through life. Number 1: Cover for me. Number 2: Oh, good idea, Boss! Number 3: It was like that when I got here.     (H.Simpson)

Språk är ju ett jätteintresse hos mig - gillar ord, uttryck, metaforer etc. Och så gillar jag ju att prata såklart ;-) men lyssnar gärna med och skriver mer än gärna... tycker att det är jätteintressant att det finns så många olika sätt att uttrycka saker och ting på - och att det talas så olika i olika sammanhang. Det finns folk som imponerar på mig med sitt sätt att uttrycka sig på - när det som sägs har fler bottnar - Jonas Gardell är en sån person. Andra är duktiga på att göra det i text - har ju redan nämnt Carl-Johan Vallgren i ett annat sammanhang...
Har läst och sett program av Fredrik Lindström som har en hel del poänger - bl.a säger han att vårt språk speglar vår samhällsställning, att lägre samhällsklasser tenderar att prata mer utbredd dialekt etc,  men samtidigt betyder inte det att "de högre klasserna" talar mer ordentligt - nej det är tydligen medelklassen som anstränger sig mest för att tala "som man skall"... För övrigt finns det inget "som man skall".... vi tror av någon anledning att vårt språk blivit slarvigare (uttalssidan) men i själva verket är det tvärtom - vi talar mycket tydligare nu än vad som var fallet för låt säga 100 år sedan - anledningen till detta skulle vara att vi är mycket mer skriftspråksfokuserade och läser mycket, mycket mer än vi någonsin gjort - vilket gör att många tar till sig skriftspråket och talar som vi skriver .
       I vissa fall kan det ändå vara skönt att det inte är tvärtom... fick en helt lysande text i morse där en vetenskaplig text var utformad i "tonårslingo" - alltså detta språk är något att studera :-D... typ, ba, liksom ahmen, jue, fail ba, rofl, LOL, ejenkligen, då va...vahettere, lr? Har en dotter som låter så där...sonen snackar mer "vanlig svenska" (se där gör jag någon slags normaldistinktion i alla fall;-) det smittar av sig på texter hon skriver i andra sammanhang, i en spökhistoria skrev hon " så då tog vi typ en sån där pinnhög och byggde typ en bår". Funderar på vilka ord vi använde - ett ord jag tänkt på som ingen använder nu längre är; bördig... alltså när någon var shysst så kunda man säga att personen var bördig - och om man bad honom/henne att vara snäll så sa vi; men börda dig då...  vi sa aldrig Å ja' ba', å han ba' å vi ba'...men vi sa; så jag änna, å han änna... men änna tror jag är typ lite bortsprunget...liksom,... vi sa fränt - inte fräckt, vi sa coolt - inte creddigt, vi sa gör - inte mega . Nu ska jag ba' dra i väg och typ städa vahettere Vrångöhuset, sugigt - men vfn somebody's gotta do it...

 (Läste insändare i tidningen i morse - en listig man i 60-årsåldern hade hittat orsaken till ungdomens förfall - och orsaken heter Hip Hop....)

pratade med syrran om talanger i går...funderade på vilka olika talanger vi eventuellt har (eller saknar). Syrrans talang ligger helt klart i att hålla koll på saker och ting... hon har alltid haft en väldigt ordningssam ådra - en blick för vart saker och ting hör hemma och hur de passar ihop i helheter - logistik och logik helt enkelt. (sen fallerar kanske logistiken ibland på den där berömda tidsoptimismens snubbeltråd;-) Spatial intelligens skulle vi kunna kalla hennes talang, detta märks också av när hon hanterar bollar, eftersom hon har rätt grym bollkänsla.
Min bollkänsla handlar nog mest om att hålla flera av dem i luften samtidigt ( nä jag snackar inte om jonglering, även om jag faktiskt klarar just det rätt så bra...). Tror att jag är rätt effektiv och klarar av att hantera flera moment på en gång - men det kanske inte är någon särskild talang. Är rätt pricksäker - en talang som är användbar.....nästan aldrig.... om man inte råkar få för sig att gömma sig i skogen och stjäla från de rika för att ge till de fattiga...är nog rätt bra på att laga mat - har känsla för vad som passar ihop och kan klara av att hålla rent i köket samtidigt som jag lagar mat (en talang som min man saknar och min dotter får leta i skogen efter). En annan talang jag faktiskt har är att jag kan skriva och läsa upp och ner - något som är väldigt använbart när man arbetar i större grupper med barn - eftersom de kan se boken samtidigt som jag läser... försöker jag göra det på ett traditionellt sätt så är det genast någon som ropar "läs upp och ner". Det KAN vara så att det inte är en särskild talang - det KAN vara så att de flesta kan det - men jag vet att de flesta INTE gör det.... Lär mig texter (låttexter) på två lyssningar om jag behöver - och glömmer dem väldigt sällan - en talang jag faktiskt råkar ha användning för - tror att det kanske har något med språklig/musikalisk intelligens att göra - musikalisk eftersom jag inte alls har samma förmåga att lära mig uppläst eller skriftlig text.

Funderar också över vilken talang jag skulle vilja ha, helt klart skulle jag vilja kunna skriva...alltså skriva så att det framkallar rysningar hos folk (och nu menar jag inte att jag vill skrämmas eller få folk att må illa). Skriva så som Tove Jansson - så att läsaren hajar till och får tänka ett varv extra på dubbeltydigheten och tolkningen - eller som Carl-Johan Vallgren som använder ord som något annat så att det blir något nytt....här är det lätt att hänga med förstår jag... (läser nya KUNZMANN och Kunzmann nu och den är något att suga på). Antar att man kan öva upp sådant, men det är nog en talang som måste funnits predisponerad innan - det är nog svårt att inte bli allt för pretentiös... så jag låter bli och lämnar den konstformen åt andra - men kanske när jag blir gammal och vägrar dra mig tillbaka....de där obligatoriska duvorna i parken kommer få leva utan mitt sällskap.

ps. happy Valentines 

Kämpar lite med att vara vuxen...och är lite kluven... försöker se lite mer vuxen ut - tänkte igår när jag åkte till stan för att ölägga lite pengar, att jag skulle försöka hitta lite mer "damiga" kläder...ni vet man kommer med lite "expertroll" i vissa sammanhang i jeans och t-shirt.... en kompis pratade mycket om "specialpedagogkoftan" när vi läste programmet. Hon menade det både bokstavligen och bildligt -  lite att vi skulle ta på oss en roll - ja en expertroll och kunde markera det genom klädsel. Jo visst der är ju så vi gör - markerar vår roll/status/ genom det vi bär. (Går två vidareutbildningar/breddningar för specialpedagoger just nu och specialpedagoger har tydligen sjal....och kjol....)  Titta på chefer på större företag - där är det slips som gäller, frisörer är ofta välmejkade och stylade (förmodligen för att de står och spanar på sig själva i speglar hela dagarna), andra yrken har ju sina bestämda uniformer, ambulanssjukvårdare är gröngula, grovisar är orangea eller gula, poliser är svarta/mörkblå, läkare är vita (ibland), skogsmullar är gröna etc. Ialla fall mina vuxna inköp blev: ett par jeans och en skjorta...jag får inte till det... känner mig som en utomjording i fin kjol och blus - (dessutom är det svårt att stå emot småkillarnas förslag om bandy på rasten och det är svårt att spela i kjol;-).   
Så ibland - känner jag mig läskigt vuxen...som när någon pratar om folk i 40-årsåldern och jag tänker att de pratar om mig...tills jag inser att jag är ett folk i 30-årsåldern - fortfarande. När jag hickar till över dotterns musikval - känner jag mig uråldrig och biter mig i tungan för att inte säga några väl ovalda ord (har tillochmed lyssnat noga och lärt mig uppskatta Alesana...screeeeamo-musik).  Rätt så ofta tittar dottern på mig som ett frågetecken och säger att hon inte förstår vad jag säger...(sonen himlar med ögonen, eftersom han fattar) hon säger att jag skall prata svenska (fattar ju att hon inte VILL förså - och jag känner mig ännu uråldrigare) Tänker att det kanske inte finns en tydlig avgränsning...kanske inte måste finnas någon - det kanske är okej att tycka att Pondus är skitkul som 34-åring? Man kanske inte måste tycka att heminredning är trevligt, det kan vara så att det är okej att vara värdelös på krukväxter, men jättebra på hårdrock... men jag är inte säker...

P.s Jag har sovit - både kaktusar och fulla månar har försvunnit.

Försöker städa i mitt arbetsrum...det är inte så lätt, hittar hela tiden artiklar och papper och skräp som antingen måste läsas (helst i går), sättas in i rätt pärm, skrivas rent (helst igår) slängas eller sparas för att läsas om en stund (helst på en gång). Kontentan är att jag blir inte klar...fastnade i en artikel om Jesper Juul, och var tvungen att stöka till lite för att hitta annat han har skrivit eller figurerat i på ett eller annat sätt.  Det var Juul som skrev den där boken; Ditt kompententa barn och Här är jag! Vem är du!  Tänkte komma någonstans med det här.... jo... Det var de där Nanny programmen - det händer att folk lite skämtsamt kallar mig för Super nanny (antar att det är specialpedagog titeln som framkallar den associationen) - jag ber er - gör inte det... hela den där Nanny-idén tar inte fram några milda sidor hos mig...  och Jesper Juul sätter ord på varför, men jag tänker inte använda hans resonemang utan istället testa en liten liknelse. Inom ICDP (Internaional Children Development Programme - en annan kurs serie jag lyckats klämma in under hösten) sker utveckling genom samspel, och  genom olika "dialoger" kan man nå positivt samspel för utveckling. (grymt förkortat). En devis inom ICDP som bär hela konceptet (som inte är en metod - utan ett förhållningssätt) lyder: 

nä -sover fortfarande inte- men kaktusen är död, som sagt jag BLIR inte sjuk!!! Men å andra sidan kanske jag blir galen...man skall visst bli det av att inte sova - en vanlig känd tortyrform är visst att hålla folk vakna. En vän uppmärksammade mig i morse på att det är fullmåne, brukar vara effektivt för vakenhållandet... Gör ju så här i perioder - ligger och snurrar som en annan byggfläkt, har ju lite problem med höftleder och sånt som gör att det är svårt att ligga stilla, sover ju därför i eget rum eftersom maken inte heller kan sova i allt mitt snurrande, vilket  gör att han snarkar, vilket gör att jag snurrar ännu mer, vilket får honom att snarka som en hel timmermanskongress (om det nu är en kongress med övernattning vill säga). Kan förstå att snarkande kan orsaka skilsmässor... (speciellt om timmermännen har sina fruar med sig...men det är visst en helt annan historia). Är i alla fall fortfarande inte helt fokuserad, vilket idag har tagit sig uttryck i någon slags afasi... vad är adjektivet? Afatisk??? Jag är afatisk (amazing att jag hittade det ordet)...och det där stirrandet har blivit rätt tydligt...dottern säger att jag är lite guldfiskaktig...  någon har föreslagit insomningstabletter - men jag har ju den där lilla skepticismen mot allt som är starkare än Flourtabletter... inga ideologiska tankar eller så - men vi har alla våra små egenheter...och det är inte själva insomnandet som är svårigheten - det svåra är att stanna kvar i det tillståndet...
Apropå sömnmedel så såg jag när jag stökade runt (städade undar efter nattsuddarna)  att Peter hade inhandlar filmer med Åsa Nisse... har alltid tänkt på Åsa Nisse som en gammal gubbe - vad kan han var då filmerna spelades in??? 40? Är tanter och gubbar äldre nu...eller vänta hur blir det...är tanter och gubbar yngre??? kan inte hitta agenten ;-)   I filmen jag plockade undan skall visst Klabbarparn och Åsa Nisse spana in nya skolfröken... låter som en spännande film - undrar om jag kan somna på soffan till den?

Märker att jag inte har någon koll på läget idag... svamlar, tappar trådar och tappar saker... gick ut och tänkte ta ett varv i slingan - gick i andra tankar och "vaknade till" nere i affären med en påse bullar i handen... Ja, kanske inte hade somnat direkt på vägen - men tankarna var någon annan stans - och det var inte ens på bullar - så vad mitt undermedvetna har för planer för dagen är rätt tydligt (och inte är det en uppfriskande promenad i skogen inte...)
  Hade n kopp kaffe bredvid mig vid datorn - en kopp som stått på i perculatorn sedan klockan 5 i morse...brukar dricka tills det inte går längre.... det smakade apa och jag nästan kväljdes av den - men tar ändå gång på gång en ny klunk - det är som om jag inte riktigt är här...
  Såg i duschen förut att det kunde vara dags att baka renen (vedertaget - andra säger raka benen) tänkte att jag ´precis är på gränsen för att bli tagen som björn på min uppfriskande promenad i skogen och alltså riskerade att bli skjuten...(björnjakt är vanligt så här års, speciellt på Vrångö). Kom ut ur duschen med ett rakat ben...kan nu bli skjuten i alla fall eftersom jag kan misstas för björn med taskig hårväxt...(man skall inte ropa hej förrän björnen är skjuten). Kan inte komma på vad det var som hände på vägen från höger till vänster ben - men jag förblev stirrandes rätt ut i luften tills varmvattnet tog slut - ... kanske har jag mycket att tänka på ?
sover dåligt eftersom den där kaktusen har byggt tvåfilig motorväg i mina luftrör - det känns lite som att andas genom två rör - men jag är inte sjuk!!! Jag läser hela tiden...lite korvstoppning - kanske hjärnan börjat skrika nej... Eller så är det sånt jag bestämt mig för att inte tänka på som tränger sig på - Ni vet som i exempelt när du uppmanas att INTE tänke på en blå elefant och det är omöjligt att tänka på något annat... 

aj - känns som om någon försökt mata mig med kaustiksoda, eller  eventuellt försökt plantera om en kakutus (upp och ner) i min hals.... och eftersom jag aldrig blir sjuk så är det nog så det gick till... Har precis överlevt när världen runt omkring föll som bowlingkäglor i influensa - inte ett litet snörvlande! Överdrivet hinkande av färskpressad apelsinjuice och gurglande i handsprit kan ha varit en frigörande faktor.
Men så slappnar jag av och tänker ta sportlov - DÅ... blir man påhoppad och nerbrottad av förkylningskryp... i och för sig - vid de senaste loven har jag lyckats bryta någon kroppsdel - så kanske jag går fri denna gång?

Det är lite konstigt - så fort ordet lov dyker upp i almanackan så gör dottern en frivolt och dygnet är upp och ner...igår vaknade hon lagom till lunch...vegeterar hela dagen - ligger och glor på säsong efter säsong av någon tv-serie på dvd (Nu sex and the city) vid 9-tiden på kvällen vaknar hon till och skall GÅ UT (jag vet; inga troll, varulvar eller vampyrer visar sig ute i dagsljus- har redan tänkt tanken) - vid 12-tiden värmer hon rester från middagen och snackar med någon avlägsen kompis i mobilen (av volymen att döma kan det varit en burktelefon - ni vet en sån där med konservburk och snöre)  - högljutt skall påpekas... humöret hos henne är som en mix av den där varulvsvampyren, så när man lite "milt" och yrvaket påpekar att"vad f*n hållerdupåmed, mittinattenduharväcktossochpappaskalljobbaimorgonskulledu kunna försökadämpadigliteochslutaslåidörrarochskrikaimobilen . Möts man ofelbart av ett illvrål...viket var det motsatta vad man hade tänkt sig då man önskat lite tystnad... vet ju hur jag skall tala till henne för att inte få den reaktionen - men är inte riktigt DÄR i förståndet när jag är yrvaken och förbannad....dessutom svarar hon mig att hon tänker vara tyst på nättrena om jag är tyst på morgonen (nu snackar vi 11-12-tid) och inte stökar runt (städar) i köket... Ibland är det svårt att vara förståndig vuxen - ibland är det bäst att bara vända på klacken och gå och knocka en kudde eller nåt... Det här med att vara tonårsmorsa har helt klart sina sidor... för det mesta är det rätt kul - ibland är det lite smått frustrerande, andra gånger gör de mig så stolt att jag kan spricka, ibland blir jag jätteförvånad...och ibland blir jag helt enkelt heligt förbannad...

ps. okej - vilekne meatforvärld har jag varit inne i här då;-)

Förra vecka kroppsspråk - denna vecka språk... jag läser och läser och läser - är inne i en sån period. Dels är det ju pluggandet; Språkstörningar och så en text och maktkurs - båda språkinriktade alltså... dels är det allt annat som skall läsas (för att jag vill, måste, känner för det). Läste i går om metaforer - oj vad jag gillar metaforer - både såna som är inbyggda som naturliga element i språket, men också såna som ploppar upp när man sitter och försöker formulera något på ett tydligt sätt - de kallas aktiva metaforer har jag lärt mig... som när maken skall beskriva hur någon blir stel av skräck och förklarar att han blev stel som en cocosnöt - ända tills vi alla har anammat detta uttryck är det en aktiv metafor - allt enligt kritisk lingvistik. Det konstiga är att den är aktiv tills den blir vedertagen- det blir lite krock i mitt huvud eftersom den när den blir anammad blir sk. inaktiv.... Peters metaforer är ofta påhittade i stundens hetta - annars sägs det att bruket av metaforer säger något om hur vi tänker - alltså när vi accepterar en metafor accepterar vi ett visst sätt att se ett samhällsfenomen... tänker då osökt på en del grodor som Stig Malm gjort sig skyldig till fittstim...köttberg...Tror inte att Peters metaforer är lika talande för hans världsbild - men för all del, jag kan ha fel (nej det händer inte ofta..) Själv tenderar jag att rota runt i verktygslådor när jag uttrycker mig med hjälp av metaforer och visst - jag hittar på dem medans jag talar - men jag hållerm mig i verktygslådan, på spåret, i ryggsäcken och numer håller jag på att låta cocosnöten trilla ner i verktygslådan...jag håller nämligen på att bygga ut verktygslådan... inom den kritiska lingvistiken håller man på med att titta på i vilka metaforer man talar om olika samhällsfenomen (det sa jag ju förut...varför skall jag upprepa mig?) exempelvis kan man tala om statens ekonomi i sjukdomstermer...eller om klimatet i vattentermer... värmen som sköljer över oss, vinden som kommer i vågor etc. det händer hela tiden - men för oss är det så naturligt att vi inte ens märker hur vi uttrycker oss och vad det kanske säger om hur vi tänker... varför använder jag mig själv t.ex. av olka former av  visuella ord? Vi ses, jag skall kolla närmare på det, i det perspektivet, jag ser att -  jo jag är ju en av många visuellt styrda typer - med en släng av en massa mentala ord: jag tänker på, funderar på,  enligt det sättet att tänka...  i vissa sammanhang undviker jag modaliteter - alltså jag skriver inte ut JAG tycker eller Jag menar...utelämnar jaget eller MAN (som jag försöker undvika på förekommen anledning)... varför jag gör det kan ju du fundera på - är nämligen inte själv säker på varför jag gör så;-)