Lediga, lata dagar och ett riktigt monster!
det var ett tag sedan - jag vet, våren har varit minst sagt körig. Det där med att ha lagom med aktiviteter på programmet verkar inte riktigt funka för mig...ever... Varpå att när semestern kommer blir det som att springa in i den berömda väggen - vanligtvis brukar ju det firas med ett benbrott på lämpligt ställe, förmodligen som motgift för att jag klarar mig från sjukskrivningar under terminerna - det kan också komma en rejäl influensa eller liknande, men i år var jag beredd!! Haha! Lurade alla benbrott och baciller och klarade mig med en rätt ful brännskada på underarmen och inflammation i nacken! (vilket är en petitess i min värld i lovtider;-). Nu återstår 7 veckor med inget vettigt att ta sig för ( en avverkad, från början var de visst 8). Okej jag åker till Grekland ikväll, men annars är det rätt frit i schemat. Peter jobbar hela sommaren och tonåringarna tycker att morsan är allra mest intressant när hon är så lite närvarande som möjligt (men ser till att kylskåpet är välfyllt)
Som vanligt infinner sig den där stressen...vad göra? För inte f*n får man bara sitta och stirra framför sig? (får man visst - men jag får inte för mig...jag är lite bestämd mot mig på den punkten). Tänkte jag skulle måla lite, tapetsera lite och rensa en hel del... rensandet är väl i princip klart...för inte ens med nacktrubbel får man sitta och stirra rakt framför sig... Läsa kan man hinna med en del också - tänkte läsa triviala deckare och skita i all facklitteratur och kurslitteratur... men råkade springa på läromedelsförfattare i affären och lovade läsa Rus, Lus och Mus...(tråkigare och vettigare än det låter) och har jag lovat så har jag... Ta långa promenader när det inte är för varmt (innan klockan 7 på morgonen, efter klockan 22... ) ligga på en klippa och stirra åt sidorna (märk väl inte framåt). Och hoppas att mina gulliga vänner är lika lediga som jag - och gräsänklingar också förstås. För ärligt talat det finns ju inte många platser i den här världen som är bättre lämpade för lata, lediga dagar (svåra ord båda två...kanske dras med en liten bokstavskombination...ad/hd med små bokstäver...men H verkar stort). än Vrångö på sommaren.
I och för sig...har upptäckt en nackdel med Vrångö på sommaren också..: ormar... alltså jag ryser av att skriva ordet... har hört att folk stött på en del slingerkryp både här och där på ön och historierna verkar mer frekventa än någonsin...och är det något jag har svårt för så är det just ormar...(och glasspinnar - men de är lättare att undvika och inte riktigt lika oberäkneliga). Hörde utanför sovrumsfönstret här om kvällen någon som opade Ahhh en orm (kunde ropat Ahhh enorm - men då hade tonen förmodligen inte låtit så vettskrämd;-) vilket fick mig att fundera på evig isolation och innesittande hela sommaren...men så kom jag på att det bor en igelkott under altanen och en bakom soptunnorna...de äter visst ormar - om jag inte matar igelkottarna med leverpastej och pannkakor så kommer de att vilja äta ormarna istället - lösning = igelkott på diet. Vågade mig ut i slingan i går kväll - stirrar som vanligt ner i backen (märk väl inte rakt ut i luften) ... där ligger pinnar och sniglar och om man inte tittar noga kan de börja röra på sig och visa sig vara en orm... en pinne gjorde just detta... En brungrå huggorm (så klart) gjorde vad varje mogen vuxen människa gör när de träffar på en 40 cm långt livsfarligt monster... skriker rakt ut i luften, stampar i backen och sparkar grus tills monstret långsamt ringlat (rrryyysss) in i gräset och kutar förbi... fånigt? jo visst - men jag klarar annars det mesta! och liiite stolt är jag över att jag klarade krisen och inte valde att gå den långa vägen tillbaka genom skogen i stället för att ta mig förbi krypet (rrryyyss)
Som vanligt infinner sig den där stressen...vad göra? För inte f*n får man bara sitta och stirra framför sig? (får man visst - men jag får inte för mig...jag är lite bestämd mot mig på den punkten). Tänkte jag skulle måla lite, tapetsera lite och rensa en hel del... rensandet är väl i princip klart...för inte ens med nacktrubbel får man sitta och stirra rakt framför sig... Läsa kan man hinna med en del också - tänkte läsa triviala deckare och skita i all facklitteratur och kurslitteratur... men råkade springa på läromedelsförfattare i affären och lovade läsa Rus, Lus och Mus...(tråkigare och vettigare än det låter) och har jag lovat så har jag... Ta långa promenader när det inte är för varmt (innan klockan 7 på morgonen, efter klockan 22... ) ligga på en klippa och stirra åt sidorna (märk väl inte framåt). Och hoppas att mina gulliga vänner är lika lediga som jag - och gräsänklingar också förstås. För ärligt talat det finns ju inte många platser i den här världen som är bättre lämpade för lata, lediga dagar (svåra ord båda två...kanske dras med en liten bokstavskombination...ad/hd med små bokstäver...men H verkar stort). än Vrångö på sommaren.
I och för sig...har upptäckt en nackdel med Vrångö på sommaren också..: ormar... alltså jag ryser av att skriva ordet... har hört att folk stött på en del slingerkryp både här och där på ön och historierna verkar mer frekventa än någonsin...och är det något jag har svårt för så är det just ormar...(och glasspinnar - men de är lättare att undvika och inte riktigt lika oberäkneliga). Hörde utanför sovrumsfönstret här om kvällen någon som opade Ahhh en orm (kunde ropat Ahhh enorm - men då hade tonen förmodligen inte låtit så vettskrämd;-) vilket fick mig att fundera på evig isolation och innesittande hela sommaren...men så kom jag på att det bor en igelkott under altanen och en bakom soptunnorna...de äter visst ormar - om jag inte matar igelkottarna med leverpastej och pannkakor så kommer de att vilja äta ormarna istället - lösning = igelkott på diet. Vågade mig ut i slingan i går kväll - stirrar som vanligt ner i backen (märk väl inte rakt ut i luften) ... där ligger pinnar och sniglar och om man inte tittar noga kan de börja röra på sig och visa sig vara en orm... en pinne gjorde just detta... En brungrå huggorm (så klart) gjorde vad varje mogen vuxen människa gör när de träffar på en 40 cm långt livsfarligt monster... skriker rakt ut i luften, stampar i backen och sparkar grus tills monstret långsamt ringlat (rrryyysss) in i gräset och kutar förbi... fånigt? jo visst - men jag klarar annars det mesta! och liiite stolt är jag över att jag klarade krisen och inte valde att gå den långa vägen tillbaka genom skogen i stället för att ta mig förbi krypet (rrryyyss)
