På rymmen!
husmorssemester....får man ha det om man rent tekniskt inte är nån husmor??? (och inte ens skulle kunna kvala in med hjälp av doping, mutor och hot). Peter kom med ett strålande förslag som löd; åk till Grekland en vecka och var för dig själv (av någon anledning...förekommen...tänker inte gå närmare in på vilken- men man kanske har varit lite grinig och ledbruten)... Bra idé i vilket fall som helst!!! om det inte vore för att det är mitt i terminen och höstlov brukar betyda kurser... jooo men visst så även detta lov - tre dagar med Columbia University - teachers college reading and writing project (Tyvärr i Göteborg, inte i New York)
- Drömmen om en vecka på egen hand i favvogrekland blev rätt snabbt 0 veckor och 0 dagar i favvogrekland :(Ingen sol, ingen Moussaka, ingen Mythos, ingen Zorba, ingen Retsina (vill inte ha men ändå), ingenting!!!! Meeen hellre rådlös än trådlös...eller hur var det nu...hellre vårdslös än håglös...hellre redlös än makalös....? äh vad tjyven, ni fattar poängen... hotell i Göteborg kan också innebära rekreation. Så jag har alltså rymt...(påannonserat men ändå).
Någon undrade; men kommer du inte att bli lappsjuk??? förstår inte riktigt frågan...poängen är ju liksom att få vara ifred ett tag - en del av oss med läggning åt det solitära hållet kan faktiskt njuta av just det, och hösten har liksom inneburit en känsla av att tryckas ner i en centrifug och köra på 1700 varv, lite längre än vad en mänsklig hjärna skulle behöva... Hur blev det så? Tja... man kan inte vara "on top of everything" - hur gärna man än vill... Hur väl eller illa man än planerar så har dygnet inte fler timmar och det GÅR inte att vara bäst på allt!!! (men det betyder inte att jag kommer att sluta försöka). Har inte köpt att kroppen lägger ner och reagerar med inflammationer när det blir för mycket jag blir aldrig sjuk dock, utan jobbar ändå...Sover inte på nätterna, blir lättirriterad och retlig, orkar inte tänka, saker och ting trasslar ihop sig och jag kan inte sova pga. trasslet... ja jag känner ju till cirklarna - men ser aldrig väggen förrän jag står och knackar pannan in i den - när jag blir äldre skall jag också bli lite klokare. Att inte göra någonting passar mig just nu rätt bra...eller ingenting...? vad är det? Kurs i 8 timmar, promenad, shopping, simma, promenad...emn poängen är väl att jag inte måste göra något ;-)
- Drömmen om en vecka på egen hand i favvogrekland blev rätt snabbt 0 veckor och 0 dagar i favvogrekland :(Ingen sol, ingen Moussaka, ingen Mythos, ingen Zorba, ingen Retsina (vill inte ha men ändå), ingenting!!!! Meeen hellre rådlös än trådlös...eller hur var det nu...hellre vårdslös än håglös...hellre redlös än makalös....? äh vad tjyven, ni fattar poängen... hotell i Göteborg kan också innebära rekreation. Så jag har alltså rymt...(påannonserat men ändå).
Någon undrade; men kommer du inte att bli lappsjuk??? förstår inte riktigt frågan...poängen är ju liksom att få vara ifred ett tag - en del av oss med läggning åt det solitära hållet kan faktiskt njuta av just det, och hösten har liksom inneburit en känsla av att tryckas ner i en centrifug och köra på 1700 varv, lite längre än vad en mänsklig hjärna skulle behöva... Hur blev det så? Tja... man kan inte vara "on top of everything" - hur gärna man än vill... Hur väl eller illa man än planerar så har dygnet inte fler timmar och det GÅR inte att vara bäst på allt!!! (men det betyder inte att jag kommer att sluta försöka). Har inte köpt att kroppen lägger ner och reagerar med inflammationer när det blir för mycket jag blir aldrig sjuk dock, utan jobbar ändå...Sover inte på nätterna, blir lättirriterad och retlig, orkar inte tänka, saker och ting trasslar ihop sig och jag kan inte sova pga. trasslet... ja jag känner ju till cirklarna - men ser aldrig väggen förrän jag står och knackar pannan in i den - när jag blir äldre skall jag också bli lite klokare. Att inte göra någonting passar mig just nu rätt bra...eller ingenting...? vad är det? Kurs i 8 timmar, promenad, shopping, simma, promenad...emn poängen är väl att jag inte måste göra något ;-)
Ladies night... och genus.
ladies night... jag vet inte riktigt..men hela konceptet gör mig lite beklämd. Det KAN bero på att jag här hemma begåvats med en 13årig anarkafeminst...eller så är jag helt enkelt beklämd på egen hand. Alltså hela grejen - betänk bara om vi vände på saken - alltså killkväll på samma tema. Det hade förmodligen rivit upp himmel och jord i media om snygga tjejer turnerade och hade temakvällar riktade till män... nääe det hade inte setts med blida ögon. Skulle jag då tacka ja till en gratis biljett till ladies night??? jo förmodligen - men det känns på något sätt fabricerat för att locka fram någon slags halvt hysterisk stämning.... rrrrys... och vad ska Magnus Samuelsson göra??? böja stekpannor? lyftat tunga saker??? impar det på riktigt---eller är det en shablon? och hur skulle jag reagera på cirkusen? skulle jag också bli masshysterisk (oh God I hope not!)
Har ju i regel lite svårt för den där genusdiskussionen - om det nu inte handlar om lika lön och villkor för män och kvinnor, det borde vara självklart - men tycker att det finns stora poänger med att vi är olika - det sägs att genus är socialt konstruerat - kan ju i och för sig hålla med om det - alltså vi gör skillnad, mer är att det är skillnad... eller?
Villemo ficken röd dockvagn när hon fyllde tre - den hade hon till att frakta sten från lekparken och hem med - förmodligen hade en skottkärra passat bättre - leksaksspisen hon fick använde Rasmus.. han hackade banan och kokade vatten på den och var tv-kock redan som 4-åring. Ändå gjorde jag skillnad... jag har ju varit med och format honom till "kille" och henne till "tjej"- och nej- jag är inte ensam, samhället gör ju sitt för att hjälpa till. Har själv alltid varit pojkflicka och inte riktig hängt med på typiska "tjejgrejer" (typiska tjejgrejer är inte ett accepterat uttryck här hemma), och ändå är hennes rum lila och hans är blått... han har ett blått skrivbord, hennes är rött. Det händer att de separeras redan på dagis... tjejtoalett - killtoalett... killarna har blå prickar, tjejerna röda... vi delar dem i kön (som inte är samma sak som genus) och markerar att det är skillnad... även om vi inte tror att vi gör skillnad så är vi liksom fångar i vårt eget samhälle och de implicita regler som gäller där... jag med... Det är inte okej att jag gillar att umgås med killar... det är lite konstigt att hellre sitta och glo på fotboll med en öl än att gå på tupperwareparty... det är inte riktigt riktigt att hellre skruva ihop något än att trixa med krukväxter... eller så är det det... orkar inte läsa skvallertidningar, tycker att det är själsdödande att byta recept, blir generad när tjejkompisarna snackar om gardiner... men är ändå grymt fåfäng, gillar skor och halsband... och är förmodligen lika fast i någon slags könsroll som alla andra.
Har ju i regel lite svårt för den där genusdiskussionen - om det nu inte handlar om lika lön och villkor för män och kvinnor, det borde vara självklart - men tycker att det finns stora poänger med att vi är olika - det sägs att genus är socialt konstruerat - kan ju i och för sig hålla med om det - alltså vi gör skillnad, mer är att det är skillnad... eller?
Villemo ficken röd dockvagn när hon fyllde tre - den hade hon till att frakta sten från lekparken och hem med - förmodligen hade en skottkärra passat bättre - leksaksspisen hon fick använde Rasmus.. han hackade banan och kokade vatten på den och var tv-kock redan som 4-åring. Ändå gjorde jag skillnad... jag har ju varit med och format honom till "kille" och henne till "tjej"- och nej- jag är inte ensam, samhället gör ju sitt för att hjälpa till. Har själv alltid varit pojkflicka och inte riktig hängt med på typiska "tjejgrejer" (typiska tjejgrejer är inte ett accepterat uttryck här hemma), och ändå är hennes rum lila och hans är blått... han har ett blått skrivbord, hennes är rött. Det händer att de separeras redan på dagis... tjejtoalett - killtoalett... killarna har blå prickar, tjejerna röda... vi delar dem i kön (som inte är samma sak som genus) och markerar att det är skillnad... även om vi inte tror att vi gör skillnad så är vi liksom fångar i vårt eget samhälle och de implicita regler som gäller där... jag med... Det är inte okej att jag gillar att umgås med killar... det är lite konstigt att hellre sitta och glo på fotboll med en öl än att gå på tupperwareparty... det är inte riktigt riktigt att hellre skruva ihop något än att trixa med krukväxter... eller så är det det... orkar inte läsa skvallertidningar, tycker att det är själsdödande att byta recept, blir generad när tjejkompisarna snackar om gardiner... men är ändå grymt fåfäng, gillar skor och halsband... och är förmodligen lika fast i någon slags könsroll som alla andra.
lik
sitter här och pluggar...nä nu ljuuuger jag igen - sitter och stirrar på en bok - orkar inte läsa, orkar inte prata, orkar inte tänka - låser in mig i arbetsrummet och försöker verka upptagen - har ett grymt behov av tystnad....eller.... betänketid kanske...Saknar min telefon - eller snarare den inbygggda (hehe 3G) Mp3n och radion - får köpa mig en ny Mp3 spelare medan jag funderar tror jag.
Har fått höra att jag borde titta på Oskyldigt dömd nu ett par gånger (tänkte först att jag kanske gjort mig skyldig till brott jag inte var medveten om...) - 4 olika personer tycker i alla fall att jag bord kolla - eftersom jag tydligen ser ut som en av skådisarna (tror inte att det är Persbrandt) orkade inte kolla på tv - Googlar istället, och tja vissa likheter finns det nog. Har vid ett par tillfällen påmint folk om Sandra Bullock!!! yes, det kan jag klara av - men det var ett tag sedan nu... helt plötsligt sr jag äldre ut än ms. Bullock - som IRL är 10 år äldre än jag... Undrar hur jag ser ut om 10...förmodligen inte som henne...förmodligen mer som Cornelis Vreeswijk -framåt slutet.
Barnen är nog inte mest lik någon av oss här hemma - en salig blandning - men Rasmus är mer lik mig till sättet... Men storleken har han efter pappsen, Villemo har min mun - sen är det stopp... och det där retoriska kan komma från någon avlägsen släkting på min sida... När jag var barn var det många som sa att jag liknar morsan - tror att det växte bort... liknar mer pappas sida av släkten; småsyskonen och en av kusinerna... det knäppa är att man kan väl i princip hitta likheter mellan folk bara man letar tillräckligt noga.
Tänker på äktenskapstycke - ibland är ju äkta makar väldigt lika varandra - betvivlar att så är fallet här hemma... Det klassiska är väl att man dras till individer som på ett eller annat sätt påminner om en själv - för sig själv gillar man ju - på något plan... det kanske är ett rörelsemönster, ett sätt att tala eller helt enkelt utseendet.... en del blirt väl lika med tiden - man lägger till med liknande miner och sätt att agera och tala - hur är vi lika då? inte nån stans..jo vi är lite oekonomiska, gillar att läsa, tycker om mat... sen är det inte mycket mer... vi läser inte ens samma böcker (om vi inte är på semester och någons lager råkar tas slut). Men man måste väl inte vara lika, eller bli lika - det är förmodligen ingen naturlag... vety inte ens m jag vill vara lik någon - eller att någon stackars sate skall behöva vara lik mig ;-)
Oh! look at that car burn! Does it get any better than this?
Har fått höra att jag borde titta på Oskyldigt dömd nu ett par gånger (tänkte först att jag kanske gjort mig skyldig till brott jag inte var medveten om...) - 4 olika personer tycker i alla fall att jag bord kolla - eftersom jag tydligen ser ut som en av skådisarna (tror inte att det är Persbrandt) orkade inte kolla på tv - Googlar istället, och tja vissa likheter finns det nog. Har vid ett par tillfällen påmint folk om Sandra Bullock!!! yes, det kan jag klara av - men det var ett tag sedan nu... helt plötsligt sr jag äldre ut än ms. Bullock - som IRL är 10 år äldre än jag... Undrar hur jag ser ut om 10...förmodligen inte som henne...förmodligen mer som Cornelis Vreeswijk -framåt slutet.
Barnen är nog inte mest lik någon av oss här hemma - en salig blandning - men Rasmus är mer lik mig till sättet... Men storleken har han efter pappsen, Villemo har min mun - sen är det stopp... och det där retoriska kan komma från någon avlägsen släkting på min sida... När jag var barn var det många som sa att jag liknar morsan - tror att det växte bort... liknar mer pappas sida av släkten; småsyskonen och en av kusinerna... det knäppa är att man kan väl i princip hitta likheter mellan folk bara man letar tillräckligt noga.
Tänker på äktenskapstycke - ibland är ju äkta makar väldigt lika varandra - betvivlar att så är fallet här hemma... Det klassiska är väl att man dras till individer som på ett eller annat sätt påminner om en själv - för sig själv gillar man ju - på något plan... det kanske är ett rörelsemönster, ett sätt att tala eller helt enkelt utseendet.... en del blirt väl lika med tiden - man lägger till med liknande miner och sätt att agera och tala - hur är vi lika då? inte nån stans..jo vi är lite oekonomiska, gillar att läsa, tycker om mat... sen är det inte mycket mer... vi läser inte ens samma böcker (om vi inte är på semester och någons lager råkar tas slut). Men man måste väl inte vara lika, eller bli lika - det är förmodligen ingen naturlag... vety inte ens m jag vill vara lik någon - eller att någon stackars sate skall behöva vara lik mig ;-)
Oh! look at that car burn! Does it get any better than this?
Jag sörjer...
yes jag är slö och orkar inte skriva varje dag - erkänner...har dock en eller två andra små sysslor att tråka runt med. Har ju tidigare konstaterat att jag är lite smått datorberoende...uppmärksammade i helgen att det även gäller mobiltelefon yes mobiltelfonberoende - nä inte som just telefon - pratar inte så mycket förutom för jobbets räkning + med brorsan åtta gånger i kvarten (puss- är så glad att du ringer <3) . Messar mest...men så är det ju den inbyggda mp3/radio/musikprogrammet... alltså jag har ju hörlurar i öronen hela tiden...hur lurade jag då ut att jag är lite beroende - well - tappade mobifanskapet i golvet hos frissan och det lät...ja - det lät ta mig f*n inte ett smack...mobileländet bara stendog utan att lämna en sista suck eller ens en sista önskan till eftervärlden. Vilken känsla... trodde att mobilen var en elektronisk fotboja, ett disciplinerande normaliserande examinerande powertool ;-) men näääe - det var ingen trevlig känsla alls...ångest.....och tvingades inse; min mobil kan allt!!! (nä inte simulera ett ölglas - vet att iPhonen kan detta trick)
Meeen den har (hade) en superbra kamera och..och...och man kan (kunde) ringa på den...och den har (hade) Bart Simpson tema och Yngwie Malmsteen ringsignal... och den kan (kunde) väcka mig på morgonen med "Äntligen måndag" av Jävlaranamma (ja det är ett band) mmm oj läser den sista meningen här och nu känner jag mig som fejkvuxen igen... kanske var bäst det som skedde ändå... Kände mig grymt naken när jag skulle ta mig hem...ingen musik i öronen och ve och fasa tänk om någon ville ha tag på mig... Frågade Rasmus när jag kom hem om jag kunde leasa hans mob under helgen...vet ju att hans också är viktig om kontaktmedel...580 sms på en månad... med viktiga saker som ;-P eller buhu eller XD.... jo han messar gratis men ändå. och gullungen svara äsch morsan du kan låna den (det är ett konstigt barn jag har som ruggigt ofta tackar nej till pengar - har börjat misstänka att han trycker egna - han har läskigt bra betyg i bild). LÅnade hans mobil (han har en halvtaskig japansk variant som han fick efter att han (jag) tvättat sin i tvättmaskin) fick lägga in en massa nummer på nytt - de andra låg i min mobils telefonminne och har man backup - nä! men musikprogram fanns det? nä :´( . Fick i alla fall lite dåligt samvete över att sonen fick stå utan sms från tjej"kompisarna" och skickade Peter till stan för att investera i en billig skräpmobil jag kan ha tills min egen återhämtat sig från chocken...eller tills jag fått köpt en ny. Är nu stolt (inte överdrivet) ägare till en riktig skitmobil av märket Nokia till det facila priset av 279 spänn (inte operatörslåst)...den är hightech (not) och mina tekniska ådror gråter störtfloder när eländet ringer...eller när jag skall skicka ett sms...eller när den skall väcka mig på morgonen (eller på rasten på jobbet) eller när jag tvingas se denna dinosaurielika uppenbarelse... nä vill nästan inte tala om det - måste sörja klart först innan jag kan gå vidare och köpa ny telefon...
Television! Teacher, mother, secret lover. (H.Simpson)
Meeen den har (hade) en superbra kamera och..och...och man kan (kunde) ringa på den...och den har (hade) Bart Simpson tema och Yngwie Malmsteen ringsignal... och den kan (kunde) väcka mig på morgonen med "Äntligen måndag" av Jävlaranamma (ja det är ett band) mmm oj läser den sista meningen här och nu känner jag mig som fejkvuxen igen... kanske var bäst det som skedde ändå... Kände mig grymt naken när jag skulle ta mig hem...ingen musik i öronen och ve och fasa tänk om någon ville ha tag på mig... Frågade Rasmus när jag kom hem om jag kunde leasa hans mob under helgen...vet ju att hans också är viktig om kontaktmedel...580 sms på en månad... med viktiga saker som ;-P eller buhu eller XD.... jo han messar gratis men ändå. och gullungen svara äsch morsan du kan låna den (det är ett konstigt barn jag har som ruggigt ofta tackar nej till pengar - har börjat misstänka att han trycker egna - han har läskigt bra betyg i bild). LÅnade hans mobil (han har en halvtaskig japansk variant som han fick efter att han (jag) tvättat sin i tvättmaskin) fick lägga in en massa nummer på nytt - de andra låg i min mobils telefonminne och har man backup - nä! men musikprogram fanns det? nä :´( . Fick i alla fall lite dåligt samvete över att sonen fick stå utan sms från tjej"kompisarna" och skickade Peter till stan för att investera i en billig skräpmobil jag kan ha tills min egen återhämtat sig från chocken...eller tills jag fått köpt en ny. Är nu stolt (inte överdrivet) ägare till en riktig skitmobil av märket Nokia till det facila priset av 279 spänn (inte operatörslåst)...den är hightech (not) och mina tekniska ådror gråter störtfloder när eländet ringer...eller när jag skall skicka ett sms...eller när den skall väcka mig på morgonen (eller på rasten på jobbet) eller när jag tvingas se denna dinosaurielika uppenbarelse... nä vill nästan inte tala om det - måste sörja klart först innan jag kan gå vidare och köpa ny telefon...
Television! Teacher, mother, secret lover. (H.Simpson)
