tonåringar <3
oj, jo, men det var ju ett tag sedan... kan väl minst sagt säga att det varit (är) något hektiskt över hela grejen just nu... grejen meaning livet. Det här med att plugga heltid och jobba 85% är en märklig situation - så märklig att jag hoppar över det där halvmesyrandet på jobbet och hoppar på heltid igen... bryta ihop får man göra på fritiden - och då i alla fall med full lön! Kommit på det där med att Bechtrews och "enda boten är träning" stämmer bra - ju mer jag kutar på löpbandet destå bättre mår ryggar och höfter etc. men det är ju för bövelen ett heltidsjobb det också...;-) hinner inte med riktigt - tv har jag inte sett sen Telvinken känns det som... (tror det sista var något med Anna Ankas jul om jag skall vara ärlig - nästan som Televinken).
Dagens reflektion är om de där ungarna - alltså tonåringarna. Vi har ju begåvats med bonusson i form av liten Carl... ja det är dotterns pojkvän - sånt går ju inte att stoppa - bättre att välkomna och ha dem på plats. Så rent praktiskt har vi tre tonåringar...mellan 14 och 17 här hemma. Slås av hur stora de är - hur vuxet de resonerar och snackar med varandra för att i nästa sekund göra heltokiga eller urbarnsliga saker... njuter rätt rejält mellan varven om jag skall vara ärlig. Sonens kompis 16 åringen och tvåmetaren O, stod en dag tillsammans med annan tjejkompis; 16-åriga supergoa S utanför dörren och frågade om Rasmus ville komma ut och leka ;-) så klart att han ville!! - fram med skyffel och bygga snöigloo... funderade på om jag gjorde sånt i den åldern - kanske.. men mest för att ha ett bra insynsskyddat ställe att sitta och dricka öl på, med superfina öl- kylningsmöjligheter skall tilläggas! Kan se min långa urtjusiga son promenara cool med rak rygg, snackandes med kompisen - för att plötsligt göra några helt hysteriska skuttande danssteg mitt på vägen, han är så cool!
Hade sonen och tre kompisar runt omkring mig i fredags kväll, känner ju ungarna rätt bra eftersom de alltid sprungit in och ut i huset och för att de allihop (+sonen) varit mina elever i minst fyra år allihop när de gick i förskoleklass till år tre. följande konversation utspelar sig utifrån att gothia cup omnämns i "på spåret".
V (14år) : Fan vad coolt, jag var på Gothia discot förra sommaren - det var asgrymt!
Jennie: Ha, jag är nog den enda här som faktiskt varit med och spelat i Gothia cup!
V: Var det disco då också?
Jennie: Så klart det var, där var en massa snygga norrmän!
O (16): Ha, ha, ha...Jennie på disco änna..vad spelade de då? Leende gudbruna ögon?
Jennie: blänger bara till svar...
V: nä så gammal är du inte, vad var det då? Waterloo och ABBA och sånt?
Jennie: Grrrr
Rasmus 15(känner mamma väl): nä morsan var hårdrockare - det var väl Livin' on a prayer?! (Vilket är rätt svar i sammanhanget)
Tänkte...tidsperspektiv... för ungarna är Waterloo längesedan, och det var längesedan Jennie orkade ta sig till något Gothiadisco (20 år sedan mer exakt, senast det begav sig) men faktum är ändå att Waterloo kom ett år innan jag föddes :-( grrrr
Tänker... jag var rätt precis 20 år fyllda när Rasmus föddes, nu är han 15 och några månader... shit... 20 år är inte stort - hur vågade de låta mig bli morsa?!
Dottern är året yngre - men de är på något sätt lika gamla - be mig inte förklara hur jag tänker, men det är mest en känsla, pseudotvillingar är ju ändå ett begrepp - förstår var det kommer ifrån. Idag lekte dottern och Carl kurragömma här hemma.. alltså vi har inte världens minsta hus, men så många gömställen finns inte och det måste ha varit hur kul som helst för det höll på i evigheter (jag som tvingades höra på tjuten och gapskratten kan intyga) tycker det är rätt skönt att de kan göra sånt - mitt i all tuffhet....
sååå mellan varven är det bara att njuta av tonåringarna - de är rätt charmiga emellanåt ;-)
Dagens reflektion är om de där ungarna - alltså tonåringarna. Vi har ju begåvats med bonusson i form av liten Carl... ja det är dotterns pojkvän - sånt går ju inte att stoppa - bättre att välkomna och ha dem på plats. Så rent praktiskt har vi tre tonåringar...mellan 14 och 17 här hemma. Slås av hur stora de är - hur vuxet de resonerar och snackar med varandra för att i nästa sekund göra heltokiga eller urbarnsliga saker... njuter rätt rejält mellan varven om jag skall vara ärlig. Sonens kompis 16 åringen och tvåmetaren O, stod en dag tillsammans med annan tjejkompis; 16-åriga supergoa S utanför dörren och frågade om Rasmus ville komma ut och leka ;-) så klart att han ville!! - fram med skyffel och bygga snöigloo... funderade på om jag gjorde sånt i den åldern - kanske.. men mest för att ha ett bra insynsskyddat ställe att sitta och dricka öl på, med superfina öl- kylningsmöjligheter skall tilläggas! Kan se min långa urtjusiga son promenara cool med rak rygg, snackandes med kompisen - för att plötsligt göra några helt hysteriska skuttande danssteg mitt på vägen, han är så cool!
Hade sonen och tre kompisar runt omkring mig i fredags kväll, känner ju ungarna rätt bra eftersom de alltid sprungit in och ut i huset och för att de allihop (+sonen) varit mina elever i minst fyra år allihop när de gick i förskoleklass till år tre. följande konversation utspelar sig utifrån att gothia cup omnämns i "på spåret".
V (14år) : Fan vad coolt, jag var på Gothia discot förra sommaren - det var asgrymt!
Jennie: Ha, jag är nog den enda här som faktiskt varit med och spelat i Gothia cup!
V: Var det disco då också?
Jennie: Så klart det var, där var en massa snygga norrmän!
O (16): Ha, ha, ha...Jennie på disco änna..vad spelade de då? Leende gudbruna ögon?
Jennie: blänger bara till svar...
V: nä så gammal är du inte, vad var det då? Waterloo och ABBA och sånt?
Jennie: Grrrr
Rasmus 15(känner mamma väl): nä morsan var hårdrockare - det var väl Livin' on a prayer?! (Vilket är rätt svar i sammanhanget)
Tänkte...tidsperspektiv... för ungarna är Waterloo längesedan, och det var längesedan Jennie orkade ta sig till något Gothiadisco (20 år sedan mer exakt, senast det begav sig) men faktum är ändå att Waterloo kom ett år innan jag föddes :-( grrrr
Tänker... jag var rätt precis 20 år fyllda när Rasmus föddes, nu är han 15 och några månader... shit... 20 år är inte stort - hur vågade de låta mig bli morsa?!
Dottern är året yngre - men de är på något sätt lika gamla - be mig inte förklara hur jag tänker, men det är mest en känsla, pseudotvillingar är ju ändå ett begrepp - förstår var det kommer ifrån. Idag lekte dottern och Carl kurragömma här hemma.. alltså vi har inte världens minsta hus, men så många gömställen finns inte och det måste ha varit hur kul som helst för det höll på i evigheter (jag som tvingades höra på tjuten och gapskratten kan intyga) tycker det är rätt skönt att de kan göra sånt - mitt i all tuffhet....
sååå mellan varven är det bara att njuta av tonåringarna - de är rätt charmiga emellanåt ;-)
