Sommarprat
Sommar... tiden för vila, rekreation och allt det där. Hämta kraft, ladda batterierna...yadayada... börjar känan mig som världens största cyniker. Har vi två tillfällen de senaste vecka fått epitetet "ironisk" hrmpff; undrar vad som menas? Å andra sidan ironi är intelligent humor moahahaha... ialla fall summertime. Sommar för mig, är inte just det där laddabatterierhämtakraftbaragöraingenting - tiden som alla talar om. Jag är ensam på somrarna. Alla som har semester, spenderar självklart tid med familjen. Min familj jobbar - jag är ledig. Jag kör skytteltrafik till alla möjliga och omöjlig orter i hela halva Sverige; familjen jobbar. Jag ligger på någon random klippa och lyssnar på radio och läser böcker; familjen jobbar. Jag röjer det ena rummet efter det andra, målar, rensar och har mig; familjen jobbar...suck.
Lyssnar på Sommarvärdarna - de fascinerar mig ofta, inte alltid för det de berättar, utan för vad de väljer att berätta. Alla människor bär på olika typer av berättelser. Det kan handla om avgörande händelser, om sitt livsverk, om upplevelser som är något eljest eller som varit så speciella att de bara måste återges, små anekdoter om sig själva eller andra. Det finns de som berättar om hur de tänker och tycker...det finns de som sprider klyschor och bevingade ord som socker över hela programmet, det finns de som utnyttjar sina minuter i ramljuset till att beklaga sig över sakernas tillstånd... ja det finns alla sorter - och man vet aldrig vad man får... förmågan att berätta blir avgörande för hur intressant och gripande ett "sommarpratande" kan vara. Man vet som sagt aldrig vad man får , Andreas Lundstedt..hur intressant kan det egentligen vara? Jo - jätteintressant och gripande dessutom! Carl Billdt? hur kul kan han vara? - Jo rätt skitkul... Men Ulf Brunnberg måste ändå vara en kul kille?!? Svar; NEJ!
MIn vän Pia säger alltid att hon ska spela in ett eget program. Vi leker med tanken att skriva olika typer av manus, med olika musik invävt i manusen...skall det vara kul? allvarligt? politiskt? Funderar på vad Pias budskap skulle vara. Hon har mycket att berätta om sina galna resor kors och tvärs över världen, genom asien, galopperandes i öknen, liftandes från Italien, kofärja till Polen....etc etc - innan, med och efter barnen ;) Mycket klokskap, emotionellt intelligenta ord och slutsatser, om vikten och våndan att välja själv, att inte följa det uppenbara ödet? Om arbetarklass, mål och mening?
Om jag skulle spela in ett sommarprogram - vad skulle det handla om?
Jag har inte gjort de där galna resorna runt om i världen, min resa har mest skett på plats. Jag skulle inte vilja prata om mig själv, men hur undviker man det? Allt jag tänker är jag...corgito ergo sum som Descartes ploppade ur sig en annan dag. Vad är signifikant för mig? Ironi off course... och om att se till att få som man vill? Hur jag tänker att människor ser på sig själva...live and let live? målmedvetenhet? Varför musiken är så viktig? varför språket är så viktigt? tål att tänkas på...och vilken musik? musiken är ju så viktig som sagt...ska spåna på det där - det kanske blir ett manus?!
