jensiv

Det sägs att man inte känner varandra ordentligt förrän man varit på semester tillsammans....nu börjar vi väl ändå efter 15 år och en del farande hit och dit i Sverige och världen börjat förstå oss på varandra -  jag tror att vi vet det mesta om varandra...

Som det där med mitt urtaskiga lokalsinne och ditt usla minne för vad namn och saker heter... och hur man ändå kan hitta hem till en stad man i princip tappat bort namnet på... Med tanke på det är det bra att vi lurat ut när vi ska gå lååångt åt vänster - eller ta omvägen runt kvarteret för att slippa bli inslängda i situationer vi inte vill befinna oss i!

Som hur du gör med kladdiga fingrar (på axeln) när vi spelar kort och käkar chips, och hur jag gör (på byxbenet).

eller det där med vilken sång man sjunger om man har en bra hand...och att den avslutas med "lets start giveningen..."

Som att du aldrig minns startpositionerna i back-gammon, eller att du alltid spelar vit...efter 10 års spelande...men alltid vinner 8 av 10 partier...

eller i vilken ordning man dricker vin...det billigaste först, så att man känner ifall det inte smakar bra - och slipper köpa det igen - och den där 69:- gränsen kan vi hoppa över...

Eller som det där med "det är heeeelt normalt" "bara alla är glada" "lite turkiskt" "full och skabbig" " rullegrus" "jävla carpe diem" eller min hemliga tatuering i naturlig storlek ;)

Eller den där boken som vi ska skriva, den som vi önskar att vi fick läst i tid...nu fick vi ju inte det - och istället gav det oss kanske möjligheten att hitta tillbaka - inget sker utan en mening du vet... och den där jordenruntseglingen - Okej..jag åker väl med dådå...men det är den svarta båten som gäller!

Så Pia min vän i livet; För din spontanitet, för din givmildhet, för din öppenhet, för din känslomässiga intelligens och klarsynhet. För ditt förtroende, för din förståelse, för din glädje men också för de ledsna stunderna. För våra samtal, för våra knäppa lekar, för dina sms för dina rop på stöd, för dina svar på mina rop.

Älskar jag dig!

Klyschor...jag ryser ju av dem...inte av välbehag direkt. Ni vet när någon säger Den som lever får se...eller Det var bättre förr...eller det där eviga Carpe Diem...my favourite... ord kan vara så tomma. Det var säkert inte avsikten från början. De kan vara utfyllnad - när inget annat finns att säga och tystnaden blir hotfull. Kan tystnad vara hotfull? är det farligt att vara tillsammans och vara tyst?

Hade en diskussion med maken och två vänner här om dagen - temat; socialt smörjmedel. Anser själv att jag är urusel på kallprat..mingel är det värsta sociala experiment jag kan utsätta mig själv för... att prata om ingenting... Mannen i det andra paret hade samma tanke som jag - varför prata för pratandets skull? Nu visar det sig att ingen annan har anat hur svårt det här kan vara för oss som tycker att det är besvärligt..."men ni är ju skitbra på det båda två!" aha? nähä?! Att vi känner oss som två skyltdockor som hasplar ur oss inlärda floskler är tydligen inget som syns på utsidan...man kanske är ett mingelproffs in spe? Man lär tydligen så länge man lever.  Samma med väderprat...lovade mig själv att inte rapa upp meningslösa fraser om vackert väder eller phu vilken värme...åller skitbra tills någon annan säger nåt... vad gör man då? Hej Jennie - vilket vackert väder vi har!!! (stating the obvious) menar - vad svarar man om man skall undvika att prata väder? håll käften? mind your own buisness?! ett ord till om vädret och jag dräper dig?! jag skiter väl i vädret gubbjävel?! eller; ja visst är det skönt med solen?! inser att det handlar om socialt smörjmedel- vi behöver kommunicera, det fyller en massa viktiga funktioner och alla är inte så nära varandra att man direkt kan fråga om det där jobbiga eller intima, eller glädjande som man vet är på gång. Till och med med de närmaste vännerna inleder man ju umgänget med det mer allmänna - som för att sondera terrängen; hur är läget med henne idag? vilket humör är han på idag?

Problemet för mig är att jag känner mig konstig när jag ska statuera det uppenbara..vilken värme...kan inte ha undgått någon...vilken vind...kan inte dire kt ha missats... min man är grym på det där - att prata med vem som helst om vad som helst, han är genuint nyfiken...och frågvis... tror att jag låter bli för att jag kan räkna ut det mesta på egen hand...för jag är ju också nyfiken...