testing?
Tänker på att vara ”steget före”…ju mer vi förfinar och dribblar med våra metoder och tekniker – jus mer skärpta våra glasögon blir - desto större blir våra möjligheter att ligga steget före…undrar varför vi har fått så bråttom…? T.ex den medicinska diskusen har blivit allt mer hälso- och preventivt orienterad. Så klart är det bra med hälsa…tror inte det finns så himla många argument för ohälsa…så klart behöver man framhärda att motion, kost och drogfrihet är bra för oss…en sund själ i en sund kropp och allt det där…även om själen själv behöver sitta stilla och käka chips och dricka öl ibland – själen är ju liksom kroppens fängelse som en gammal fin fransk räv sa vid en av sina upplysta stunder (jag har själv lagt till liksom..han sa aldrig just det). Men medicinarna fokuserar allt mer på att vara där innan några symtom ens brutit ut…forskningen fokuserar mycket på att hitta tecken och ledtrådar på det som skall komma… känslighet eller predispositioner.
Skulle man vilja veta att man i framtiden kommer att bli sjuk, vill man i förväg ha koll på att det är hjärtproblem, hjärnblödning eller cancer som till slut ska ta ens liv? …menar…möjligheterna finns ju mer eller mindre. Läser om bioteknik och tusen frågor av etisk och existentiell karaktär dyker upp… Om man vet om att man så småningom skall bli sjuk – är man liksom redan patient…antar att man övervakas…tekniken är förstås inte så förfinad att den kan ta reda på när – eller ens egentligen om sjukdom kommer att bryta ut – den kan bara tala om att det finns genetiska indikationer på att det kan bli så…. Och om man redan är en pre-patient? En som är asomptomatically ill, skulle det betyda att man är mer rädd om sig? Att man fångar dagen och njuter av alla ögonblick??? Eller att man ger upp…man är ju ändå döööösjuk…hur identifiera sig med det? Jag kommer med all säkerhet dö av coloncancer? Snaaart kommer jag att drabbas av leukemi och trilla av pinn?? Potentially dead…menar vi är ju alla döende, hela tiden….å andra sidan lever vi ju allihop – hela tiden. Det finns enkla tester som kan avslöja det mesta om våra kroppsliga funktioner, å andra sidan är de inte riktigt bombsäkra…alltså olika gendefekter eller gen-sammansättningar beter sig på olika vis i olika kroppar – tester kan alltså vara indikationer på något som eventuellt kanske kan dyka upp så småningom, nu eller aldrig (med några undantag oc). I USA stiftas lagar som säger att företag inte får använda sig av gentestning vid anställning, de a-symptomatically ill blir alltså the potentially discriminated. Varför behövs dessa pre-patienter? Vem är det som egentligen behöver veta? Hur skall man som individ förbereda sig på att man kanske skall bli sjuk…när den dagen kommer kanske det är skönt att inte vara förberedd? Om jag visste att jag skulle drabbas av bröstcancer….skulle jag oror mig? Leta efter knölar? Leta tecken och vara lite konstant orolig? Skulle jag operera mig för säkerhets skull…just in case? (Det är inget kul att vara sjuk…har precis testat…min första sjukskrivning…Försäkringskassan har förmodligen gentestat mig i smyg för att ta reda på om jag finns på riktigt…)
Det finns så många etiska dimensioner av det här som sker på molekylär nivå…(djupt vatten…jag vet inte egentligen vad det är som pågår)… för vad kan egentligen anses vara manipulation? Vad är naturligt, heligt och mänskligt egentligen? Hälsa är inte normalt…det är inte normalt att vara frisk för jämnan och hela tiden…hälsa är normativt… och är det naturligt att manipulera med våra kroppar, vår hälsa och vår reproduktion? Det kanske det är…för vad fasen är naturligt egentligen? Att bo i en lerkoja och bara käka stenåldersmat är inte naturligt…leran har ju manipulerats och flyttats från sin ordinarie uppgift att vara lera…det borde väl vara/anses naturligt att vi manipulerar och experimenterar med vår omgivning? Well…jag är inte riktigt överens med mig själv ännu…funderar lite till.
