jensiv

Globalisering…ett modeord?! Tänker på sånt som statsvetare säkert redan tänkt en massa om – men jag är inte statsvetare ….

Tänker hur vissa ord, begrepp eller retoriska figurer får positiva konnotationer utan att vi egentligen tänker på vad det är vi talar om. För visst låter globalisering som något positivt, som att det innehåller ett tolerant budskap där vi alla är lika inför lagen, världsmedborgare lite som om globalisering är målet och medlet för en mer rättvis, jämställd nutid och framtid. Man talar om globalisering i styrdokument, i policytexter i målbeskrivningar och verksamhetsplaner… men det är till syvende och sist ändå ett constuct-begrepp. Ett begrepp eller en figur som kan fyllas med olika innehåll… för vad är globalisering? Är globalisering samma som internationalisering? Tänker på ordpar som internationella relationer… där relationerna som åsyftas ju blir relationerna mellan länder. Kan länder per se ha en relation, eller är det människorna som har relationerna – och är då i så fall inte interpersionella? Och vad är en internationell student? En internationell student förutsätter att det finns en nationell student, annars blir han rätt och slätt en student. Vad blir det i svenskt perspektiv? Svenska studenter och internationella studenter… en svensk student är bara en nationell student inom Sveriges gränser – utanför är hon en internationell student… eller? Och vad är i så fall globalisering? En förskjutning av världsbilder – ontologiska förskjutningar alltså? Ett försvagande av nationalstaternas makt och inflytande över nationerna, ett förflyttande av makt till andra nivåer.  Kulturell, politisk och ekonomisk makt som skjuts uppåt i systemet för att därmed inbegripa fler nationalstater… tänker FN, EU, Nato, världsbanker etc. PÅ något ideologiskt plan handlar det då om en spridning eller en strävan efter likriktning. Om vi som exempel har en gemensam konvention som stipulerar vem som är en flykting, ges ett bättre skyddsnät som regleras på överstatlig nivå.. eller?  Så klart det där borde jag ju vara för… jag som inte gillar gränser – eller jag gillar ju inte det som blir effekten av inneslutning och uteslutning som beror på de där osynliga men märkbara linjerna på en karta…(eller av grupperingar, kategorisering och andra osynliga gränsdragningar heller för den delen).  Men överstatligheten blir ju också en västerländsk överstatlighet- globalisering? Njae… Om jag satt i Bangladesh som nationell Bangladeshier – hur skulle jag då förstå globaliseringen? Det kan jag ju inte veta eftersom det är omöjligt att hitta en utsiktsplats utanför den av mig kända och förnimbara diskursen… PÅ ett seminarium/föreläsning igår talades om globalisering och frågan kring när vi kan tala om att globaliseringen startas… kan vi ens ställa en sån fråga? Globalisering är ju varken ett fast construct eller en entitet – och om vi ser den som en process så är den ju inte kontinuerlig – eller sprider sig jämnt fördelat eller i en viss riktning utifrån ett visst centrum?! Om Globaliseringen som idé inte ens finns i en bergsby i Anderna, kan vi då ens tala om globalisering – etymologiskt inbegriper ju globalisering hela globen… och likriktningen är riktad av någon/några som har en idé om the right way to go… men i alla fall efter Westfaliska freden 1648 (enligt uppgift – sånt kan jag inte) och nationalstaternas införande (märk väl i Europa) och med idéerna om territorialitet, suveränitet och legitimitet – kan vi kanske i alla fall börja fundera på hur det blir ett första steg i att reglera och upprätta gränser… governmentalisering där staten styr sina medborgare och avkräver dem att upprätthålla nationalstatens legitimitet, status och framgång i utbyte mot skydd och frihet inom rimliga gränser – vad som anses vara rimliga gränser avgörs förstås ideologiskt utifrån politisk inriktning och ekonomiska förutsättningar… men i alla fall – blev westfaliska freden ett av-globaliserande? Ett avsteg från gung ho lagar, förstedömen, småherrar och furstar som kunde stifta egna lagar inom sitt begränsade område…? Är i så fall inte nationalstatens inrättande  ett första steg i en globaliserin? Kan man se USA och EU som ett exempel på nästa steg och Globaliseringen det ultimata överstatliga steget… bara tänker…  

jamen... jag orkar inte skriva så ofta...

kollar på nätet, instagram och Facebook... bilder...varför och vilka bilder och vem? mest spännande att kika på bilder i flöde på istagram...så mcket små fula djur, så mycket solnedgångar, så mycket drinkar och så ännu många mer kroppar. Varför lägga ut bilder på kroppar? ja - det är mest tjejer i bikini, eller tjejer som drar upp sin t-shirt och fotar sig från sidan...why? Jag kan på något ruggigt vis förstå den som ser på...det finns säkert män och kvinnor som går igång på att se naken hud scattered everywhere, men för den som lägger ut bilden - vad är grejen? kicks an likes? och när kickarna kostar mer och mer, för det gör kickar, alla droger ger över tid en viss art av intolerans...man blir mer och mer immun... och om hela grejen ligger i att ha en kropp som är good enough att fota och lägga ut på display - vad händer då när man blir som jag? går sönder, växer på fel ställen och inte är så himla stark och tjusig längre... ja vaddå inte stark och tjusig? vem fan bestämmer det?

Jamen jag är i alla fall oerhört fascinerad av sociala nätverk - sns - vem som lägger ut vad, varför och vad det gör med min förståelse av den där personen. Frekvens, text, bild, form, innehåll... min bild blir ganska klar, utifrån det jag ser tolkar och läser... men den är bara en skärva av vem den där personen är - och på något vis är det de där andra skärvorna som inte syns som intresserar mig mest... vad är det man väljer att dölja från FB t.ex, vad är det som inte visas. Självklart fattar jag att man inte gärna fotar sig själv när man är förkyld, bakis och har blivit matförgiftat och allt dt som blir utfallet va det där - men allt annat... de dagarna som bara går åt, åt att ligga och zappa framför tv:n (för alltså det där kan ju inte bara vara jag) dagarna då man bara käkar makaroner med aromatkrydda till middag (för det där är väl inte bara jag) dagarna man skiter i att träna, ostädade rum, fulla tvättkorgar, skitiga strumpor, ruttna äpplen, misslyckade hårklippningar, nageltrång, asförbannade ungar som vägrar gå och lägga sig, regnväder, vissnade snittblommor, gravar, disk, ogräs, menlösa artiklar i GP, etc etc... är det för att de tillhör våra fula vardagar? och varför är våra vardagar fulare än fest, kalas, blanka äpplen, solnedgångar och små söta kattungar? Och skapar bilderna av allt det vackra, fina och rätta en skärpt känsla av att vi inte riktigt når upp till rätt standard, kan det få oss att känna oss steget efter när vi sitter framför fb och studerar äpplepajer, hundvalpar, rosorna från flickvännen, incheckningarna på gymet och drinken i loungen...när vi sjläva sitter i värsta joggingbrallorna framför reprisen av idol med en varm Pripps Blå...jamen jag tycker det är spännande - det där som inte syns...

lika spännande är det där som syns och varför det syns och vem som syns och vad som syns om vem som syns... är det medvetet? väljer man att framställa sig själv som samhällsinformatör? som cyniker? som glad i starka drycker, som musikknarkare, som beatnick, översittare, ständigt sjuk och svag, gnällig etc etc, förstår man att det är så man kan framstå? skriver man för sin läsare eller för sig själv? ångrar mit val av avhandlingsämne mer och mer och mer och mer.....