Abortmotstånd?
LÄste i morse om filmen Vessel som visas på Götebrogs Filmfestival, den handlar om WoW... inte World of Warcraft alls, utan om Women on Waves... jag har inte sett filmen, men hittade en hel del info på nätet. Viktig info... jag behövde få tänka lite över det där. Hade en diskussion här om dagen om abort och rätten till abort och vems rätt... jag är för fri abort. punkt slut. men när jag fick frågan då för några veckor sedan hur jag tänkte så hade jag inte argumenten spetsade in full regalia... har sedan sett antiabortpropagande och abortmotstånd 'gillas' av en bekant på Facebook... och det väcker ganska mycket ilska bara att se det... dels för att det är en väldigt kränkt vit medelklassman som gillar't... sådana har förstås också rätt att tycka och tänka, det har alla... och jag har rätt att bli ilsken över det..I flera europeiska länder är aborträtten restriktiv och allt mer konservativa tendenser tenderar att skärpa den ytterligare, eller helt och hållet ta bort den... Att ta ifrån individen rätten till abort är lite som att förbjuda tiggeri - det hjälper inte grundproblemet utan flyttar foksu till 'fel förövare' och är en lite skarpt formulerad kan det förstås som victim blaming. I västvärlden har vi möjlighet att begränsa graviditeter innan de är ett faktum, jag kan förstå diskussionens fokus på gränsen för liv etc. och jag tror knappast att ifrågasättandet av aborträtten gäller in absurdum exempelvis vid en våldtäkt?! Jag hoppas i alla fall inte att det är så...
Den springande punkten är ändå att det för mig handlar om synen på vad en kvinna är... är hon ett kärl för att bära fram en ny människa? Blir hennes individualitet och ställning som egen männsika ställd åt sidan då hon blir gravid? Jag menar inte att det är ett värderande av ett liv mot ett annat, jag menar att kvinnan inte är ett kärl...som det kan lagstiftas om. Jag läser på WoWs' hemsida om hur runt en halv miljon kvinnor i Afrika varje år dör i sviterna av en graviditet - 70% av dem till följd av illegala aborter eller då kvinnor själva försökt utföra aborter på sig själva. I stora delar av världen handlar det inte om fria aborter eller inga aborter - det handlar om fria aborter eller illegala livsfarliga aborter... De fria aborterna är säkrare. punkt slut. fria legala aborter räddar liv. punkt slut. Women on Waves är en ideell oragnisation stöttad av Greenpeace. De arbetar för kvinnors rätt att inneha sina mänskliga rättigheter och verka som autonoma fysiska och psykiska individer. De strävar efter att ge kvinnor verktyg att motstå förtryck av lagar och kulturer. Ett sätt de gör detta är att ombord på ett fartyg på internationellt vatten - erbjuda information, preventivmedel, medicinsk rådgivning och aborter. WoW arbetar också för oppinionsbildning och för att få till stånd lagändringar etc för att stärka kvinnors rättigheter...nej fel... för att ge kvinnor männsikostatus... som en får då de mänskliga rättigheterna också gäller kvinnan. Till syvende och sist är det vad aborträtten står för - rätten att som sjävständig individ få bestämma själv över sin egen kropp och sitt liv. Med en fri aborträtt kan de som är emot abort också få bestämma över sina egna kroppa och INTE genomgå en abort om oönskad graviditet skulle uppstå... aborträtten om den är fri är ju inte tvingande...
Becoming, being och sedan då?
Det du tror om mig, Sådan du är mot mig
Hur du ser på mig, Vad du gör mot mig
Hur du lyssnar på mig
Sådan blir jag.
Utan tvekan kan det väl låta aningens klyshigt - lite "efter regn kommer solsken"...jag skulle i alla fall argumentera för att det är en av mina starkaste ontologiska grundpelare. Jag använder citatet (som ibland tillskrivs Jenner, ibland Hundeide, ibland ngn FN-rapport...oklart men det spelar ingen roll) när jag arbetar med identitet och subjektiverings teorier med studenter. För att sammanfatta och enkelt ge en bild av hur sociala identitetsteorier ser ut. Att försöka förklara hur en människa blir just den människan hen blir är inte så självklart...det går knappast att mäta och kartlägga...psykometri är bara en skisserad karta utifrån constructs vi har konstruerat och som ger en fingervisning om hur ett subjekt påminner om andra subjekt i liknande handlingsmönster - det går inte att se det på annat vis. (jag kan inte se det på annat vis). Att förklara hur identiteter och subjekt blir till, är att använda sig av det tillgängliga språket och med metaforer för att beskriva vad det KAN vara...inte vad det är. Det handlar på så vis om att skriva in sig i en förståelse, teori eller tolkning som stämmer överens med hur en själv förstår världen och männsikorna i den. Dock... nej vi kan inte skaka av oss vissa materiella realiteter... jag vet...vi är också biologiska varelser likaväl som sociala - inte heller är vi agenslösa - absolut inte - vi är inga offer för omständigheter och strukturer - vi befinner oss mitt i dem och i den positionen påverkas vi på olika vis på gott och ont. Jag tänker mycket på det där. Dels i relation till det avhandlingsarbete jag håller på med och som väl på något vis sjunger på sista versen..eller i alla fall är framme vid tonartshöjningen innan refräng med omtag dådå...dels i mitt eget liv. Det hör väl till att en ska grubbla över saker och ting vid 40...jag grubblar ju som sagt annars också - 40 är bara en ursäkt att klamra sig fast i.
När jag inledde det där avhandlingsarbetet hade jag en annan ram än vad jag har nu - det är oundvikligt, jag är såklart glad över allt jag lärt, men det är svårt att skriva ner och fixera tankar i ord när förståelsen för hur allt konstrueras är så starkt närvarande. Fokus har förskjutits, kunskapsobjektet är inte längre så mycket en särskild praktik som ett belysande av vad strukturer genom institutioner kan villkora individens handlande och möjligheter.... Allt vi gör påverkar något eller någon annan - som en enda gigantisk jävla butterfly effect och effekten och påverkan går inte alltid att kontrollera. Därmed är dock ingen utan ansvar.
Åter till citatet i början om hur vi blir någon. Lena Andersson säger att vi hel tiden är nya, att det vi möts av (stimuli) hela tiden förändrar vem vi är. Om du inte visar intresse för mig är jag ointressant, om du inte vill tala med mig har den en orsak, om du bryr dig om mig, talar med mig och ler mot mig är det för att jag är en som är värd att tycka om - det kan sägas och visas och det formar vem jag är och hur jag uppfattar mig själv och vad "vi" är.
Jag skriver en del om det där i en artikel om Facebook, där ungdomar på olika vis arbetar med att styra andras intryck av vem de är och hur de genom att förhandla om olika "vi" skriver fram sig själva... superintressant, men det gör det i sin tur nästan omöjligt att engagera sig i någonting i social nätverk utan att tänka på det som en performativ handling... försöker skita i det och bara handla reptilt... well, well... att vara männsika är att vara en social produkt that's the point. Det paradoxala är ju att insikten gör att jag inte riktigt alltid kan handla reptilt... eller att jag gör analyser i efterhand...och det kan vara rätt jobbigt. Jag inser ju förstås att andra inte tänker så medvetet på det, att de påverkas och påverkar...att det de gör kan vara värdehandlingar gentemot andra...
