jensiv

på förekommen anledning...jaaa lost in space - det är större än vilse i diskursen, då är man alltså rejält väck!

Hamnade i kyrkan på "kvinnofukost" här om dagen - kan vara ett känsligt ämne - funderar på var jag skall lägga mig i tanken/resonemanget. Har stor respekt för djupt troende människor - att tro är starkt och kräver engagemang, hängivenhet och för många männsikor livsavgörande förändring. Jag har flera vänner som jag håller mycket av som är djupt religiösa och som har gett och ger mig enormt mycket glädje och som visar på sån fantastisk livsglädje, gnista och människokärlek. Jag tror själv - men tvivlar på det ena och det ena sättet - mest handlar det om människor och människors roll i religionen - Gud är mer självklar... äger ingen Gudsfruktan - men människor skrämmer mig ibland.
Det fins två delar i "kvinnofrukosten" som jag funderar kring - dels själva Kvinnogrejen...Varför en frukost för bara kvinnor??? varför, varför varför??? Tänker att man gör skillnad genom att göra skillnad..varför inte en frukost - rätt och slätt??? Inget i frukostens innehåll var enbart lämpat för kvinnor... behöver kvinnor känna gemenskap med andra kvinnor och kan de inte göra det när män är närvarande??? Upplever kvinnor att män tar över frukosten om den inte enbart är för kvinnor? tar äggen slut? dricker de upp allt kaffe??? Trivs personligen bra i blandade sällskap - som sagt... hemma hos oss äter vi fukost rätt och slätt....enda problemet är när mannen sätter på fel radiokanal på morgonen  - lätt avhjälpt medelst Mp3.
Dels var det ämnet på frukosten i sig... en kvinna som uppenbarligen utfört ett gott arbete i Jesus namn och som frälst och räddat en hel hoper människor, både trasiga och hela på det ena och det andra viset berättade om sin relation till Jesus- det är ju fantastiskt!!! Flera av mina vänner fick förbön (heter det så) och människor grät så att det skvalade.... Meeen så finns det en cynisk liten människa som heter Jennie.... som inne i sitt huvud analyserar minsta mening och hittar luckor och hål och tvivel i varenda uttalande och som någonstan finner logiska världsliga förklaringar till sådant som också faktiskt lika gärna kan betraktas som mirakel...varför? skall jag tro mina mer upplysta vänner handlar det om att de andra sidan talar till mig och lockar mig att inte tro... men så tror jag ju inte att det finns någon liten svart med horn - inte för fem öre..inte mer än den jag har i mig själv och som enbart har med mina egna val att göra. Springande punkten - vi kan alltid välja... vi kan välja vad vi tror, vi kan välja vad vi gör, vi kan välja vad vi säger.... den fria viljan - vår starkaste/svagaste sida... vi är alla ansvariga för våra val.

meeen så väcktes tanken av en vän i frukostklubben (kvart i sjubåten)...om våra celler nu förnyas om och om igen och det gäller alla celler i vår kropp - hud, blod, skelett, hjärna, hår...everylittle bit... är jag då den samma som jag var för ett år sedan??? eller är detta bara ytterligare ett bevis på att de 21 g vi kallar själ faktiskt finns...hmmm skall tänka och sedan välja hur jag skall tänka kring detta... lost in space? javisst!!!