Anna Anka...
hehe..varför får Kenza 456 kommentarer när hon skriver om rött läppstift..jag får 0 när jag skriver om dagens ungdom...;-9 Hmm så klart...kanske inte är så glammig att mitt eventuella (definitivt icke troliga bruk av) rött läppstift skulle röna något som helst intresse hos någon nu levande (eller för den delen avliden) människa... kanske för att jag inte dj:ar på inneklubbar, eller designar skor.... skit samma.
Hinner ju sällan se på tv - slänger på en dvd ibland och somnar gott på 20 sekunder- men tv blir det sällan. Har därför följt hela Anna Anka grejen via tidningar och andras referat... tänker att det måste ligga något mer bakom än bara lösryckta meningar - vad menar kvinnan och visst är det lite friskt...? alltså kansk inte åsikterna som sådana - men att gå emot etablerade "sanningar" (gillar inte ordet sanning) och köra på... Kollade på Skavlan igår - också detta framträdande upphaussat i tidningar och radio innan - och blev lite förvånad... dels av hur stort detta fenomen tycks vara - att det väckt jämställdhetsdebatt i både Sverige och Norge...dels för att kvinnan i sig är rätt oförarglig... vad exakt är det för känslor hon väcker???
Den svenska kvinnan (Agnes nåntingnånting från nåntidning) som skulle "debattera" satte liksom huvudet på spiken (den nuvunna "jämställdheten som skall bevakas och försvaras till varje pris för att den ännu inte är skriven i blod...) och sen var det inte mer med det... och Anna själv fick ju raskt förklarat att det hon sa kunde förstås i relationella termer och att the first amendment - freedom of speach var så starkt för henne... att hon drog på stora växlar för att förklara en "point"... nä hon verkade faktiskt inte det minsta pantad - men rätt botoxad...men det är ju hennes val. Hon liksom alla vi andra utgår i från den verklighet hon lever i och om vi drar generella slutsatser av den bilden - är vi kanske inte mycket bättre än vad vi anser mrs Anka att vara.
Det är ändå rätt häftigt att debatten kan blossa upp så för att någon säger "fel saker". Menar; vad utgör hon för hot? Varför är det hon säger så kontroversiellt??? Vad är det man vill uppnå när man bestämt hävdar att Anna Anka har fel???? Vill man att hon skall erkänna? -Okej jag har fel du har rätt... är man rädd att världsordningen skall omkullkastas och vi skall tvingas käka kycklingbrosk för att undvika att få cancer??? (vem vet mrs duck may be right..;-) finns det en rädsla för att Anna Anka skall vända jämställdheten och vi kvinnor skall tingas tillbaka i hemarbete och hushållsslit...? tror att man tillskriver Anna lite väl myket makt om det är så...låt människan tycka som hon vill.. för ärligt talar utgör hon inget hot... hon är rätt charmig på sitt eget sätt - och när hon säger att skandinaviska kvinnor låter sig förfalla så har hon förmodligen i vissa fall om inte "helt rätt" så i alla fall en viss poäng... nej, nej, nej...menar inte fix it with botox..jag menar att en del låter sig förfalla genom att nedvärdera sig själva - att säga jag duger inte, jag är inte bra nog, jag är inte tillräckligt snygg, har inte tillräckligt snygg kropp, kan inte tillräckligt mycket, har inte kommit långt nog - snacka om att låta sig förfalla. Resignationen syns... hur kan man sträcka på ryggen och vara stolt över det man faktiskt åstadkommit om tankarna är sådana - nä var lite mer Anna Anka... skit i andra och tro på dig själv och dina egna ibland förvirrade om jag skall gå till mig själv) idéer och ta ingen skit!
Jag har en enorm trädgård och fyra trädgårdsmästare. Det är jag som ser till att de kan försörja sina familjer. De kan inte prata engelska. Det är som att prata med en vägg, de kan inte ens stava till sina egna namn. Det kan bli ganska frustrerande ibland." (A.Anka...obs! Anna inte Arne)
Hinner ju sällan se på tv - slänger på en dvd ibland och somnar gott på 20 sekunder- men tv blir det sällan. Har därför följt hela Anna Anka grejen via tidningar och andras referat... tänker att det måste ligga något mer bakom än bara lösryckta meningar - vad menar kvinnan och visst är det lite friskt...? alltså kansk inte åsikterna som sådana - men att gå emot etablerade "sanningar" (gillar inte ordet sanning) och köra på... Kollade på Skavlan igår - också detta framträdande upphaussat i tidningar och radio innan - och blev lite förvånad... dels av hur stort detta fenomen tycks vara - att det väckt jämställdhetsdebatt i både Sverige och Norge...dels för att kvinnan i sig är rätt oförarglig... vad exakt är det för känslor hon väcker???
Den svenska kvinnan (Agnes nåntingnånting från nåntidning) som skulle "debattera" satte liksom huvudet på spiken (den nuvunna "jämställdheten som skall bevakas och försvaras till varje pris för att den ännu inte är skriven i blod...) och sen var det inte mer med det... och Anna själv fick ju raskt förklarat att det hon sa kunde förstås i relationella termer och att the first amendment - freedom of speach var så starkt för henne... att hon drog på stora växlar för att förklara en "point"... nä hon verkade faktiskt inte det minsta pantad - men rätt botoxad...men det är ju hennes val. Hon liksom alla vi andra utgår i från den verklighet hon lever i och om vi drar generella slutsatser av den bilden - är vi kanske inte mycket bättre än vad vi anser mrs Anka att vara.
Det är ändå rätt häftigt att debatten kan blossa upp så för att någon säger "fel saker". Menar; vad utgör hon för hot? Varför är det hon säger så kontroversiellt??? Vad är det man vill uppnå när man bestämt hävdar att Anna Anka har fel???? Vill man att hon skall erkänna? -Okej jag har fel du har rätt... är man rädd att världsordningen skall omkullkastas och vi skall tvingas käka kycklingbrosk för att undvika att få cancer??? (vem vet mrs duck may be right..;-) finns det en rädsla för att Anna Anka skall vända jämställdheten och vi kvinnor skall tingas tillbaka i hemarbete och hushållsslit...? tror att man tillskriver Anna lite väl myket makt om det är så...låt människan tycka som hon vill.. för ärligt talar utgör hon inget hot... hon är rätt charmig på sitt eget sätt - och när hon säger att skandinaviska kvinnor låter sig förfalla så har hon förmodligen i vissa fall om inte "helt rätt" så i alla fall en viss poäng... nej, nej, nej...menar inte fix it with botox..jag menar att en del låter sig förfalla genom att nedvärdera sig själva - att säga jag duger inte, jag är inte bra nog, jag är inte tillräckligt snygg, har inte tillräckligt snygg kropp, kan inte tillräckligt mycket, har inte kommit långt nog - snacka om att låta sig förfalla. Resignationen syns... hur kan man sträcka på ryggen och vara stolt över det man faktiskt åstadkommit om tankarna är sådana - nä var lite mer Anna Anka... skit i andra och tro på dig själv och dina egna ibland förvirrade om jag skall gå till mig själv) idéer och ta ingen skit!
Jag har en enorm trädgård och fyra trädgårdsmästare. Det är jag som ser till att de kan försörja sina familjer. De kan inte prata engelska. Det är som att prata med en vägg, de kan inte ens stava till sina egna namn. Det kan bli ganska frustrerande ibland." (A.Anka...obs! Anna inte Arne)
mer om "dagens ungdom"
man kan bli lite knäpp när man pluggar...lite värlsdfrånvänd - ja dels för att det tar en del tid- dels för att det kommer nya insikter dimpande ner i skallen på en hela tiden som omkullkastar eller verifierar sånt som man gått och funderat på...jag skriver "man" - men jag menar jag...alla kanske inte tänker som jag... ( meeen alla borde va som jag det vore bra om alla var som jag...Markoolio, men också aposteln Paulus - om än med liiite andra ord). I alla fall - läser "tolkning och reflektion" precis nu - handlar lite kortfattat om olika vetenskapliga discipliner och olika sätt att uppfatta världen och hur vi lär oss om den. Vi lär precis ha gått in i ett skifte från positivistisk hårddata-kunskap till mer mjuka hemeneutiska kunskapstraditioner - vilket jag tycker är finemang...gillar ju att tolka saker på egen hand...gärna till min egen fördel!!!
Har funderat ett tag om det inte är så att det precis också skett ett skifte när det gäller barnsyn inom samhället och inom familjer... (tänker inte dra några paralleller med de vetenskapliga traditionerna här dock - även om de går hand i han - men kanske i ett mer utdraget perspektiv - det är liksom mer finlir) -tycker att jag ser skillnad på de barn jag möter i skolan i dag och de barn jag träffade för fem år sedan. man kan kalla det att dessa nutida barn är uppvuxna i någon slags förhandlingskultur... man säger inte till barnen att "nu är det bedtime" utan man resonerar och förhandlar... " när tycker du att det är dags att gå och lägga dig...jaha klockan 12 - du tror inte att du kommer att vara jättetrött i morgon då? nähä - du löser det med Red bull...jaja, men då säger vi väl så då" Naturligtvis är det inte så här i alla familjer - men det förskommer mer än vad jag trodde var möjligt... och föräldrarna är barn av min genaration...den ironiska generatrionen - eller genaretion X...eller genaration smurf - kärt barn - många namn.. Jag säger inte heller att det är fel (eftersom jag i dessa dgar är lite skraj för att uttala mig om vad som är sanning - damn you; pluggande), men jag ser vilka konsekvenser det kan få - i skolan möts barnen nämligen inte av några förhandlande pedagoger... nä när vi säger "bedtime" så förväntar vi oss att barnen går och lägger sig... (lite tillspetsat kanske). Jag är helt för att barn är lite kritiskt ifrågasättande - de behöver inte finna sig i allt vuxna säger (och om fröken ropar bedtime - bör de dra öronen till sig och ta en red bull ). men jag kan se hur krocken gör att pedagoger och barn liksom talar olika språk och inte kan mötas och förså varandra. En del vuxna i skolan är så klart fina på det sättet att de kan samspela med alla sorter - men de flesta är inte det--- de anser att barn skall lyda och betrakta vuxna som auktoriteter - kanske är de i just den inställningen det krockar??! Vi talar till de lärda på latin och med barn på bönders vis... Jag menar definitvt inte att vi alltid skall böja oss för barnens vilja eller att förhandlandet är det rätta och att vi skall bemöta dem med förhandling- jag menar att vi bör vara medvetna om att det kan vara på det här sättet - att vi måste tänka på hur vi kan möta dagens barn på deras eget språk... Sedan kan jag ha mina egna tankar om hur mycket ett barn skall få utrymme att förhandla...jag tänker att många barn saknar en strukturenarnde part - någon som kan hålla de fasta ramarna inom vilka man kan förhandla - det finns liksom en diskrepans mellan att ha möjligheten att förhandla och att vara beroende av att förhandla - liksom det när min generation växte upp fanns en diskrepans mella fri uppfostran och fri från uppfostran - även om alla inte uppfattade det så... Curling innebär ju att vi sopar banan framför barnen - att de skall slippa besvikelser, konflikter och motgångar - men i mina ögon är det barnens egna ben vi sopar undan... hur skall man få uppleva svårigheters övervinnande om man aldrig haft det svårt, hur skall man få känna hur smärtan släpper om det aldrig gjort ont? hur skall man förstå vikten av att kämpa mot orättvisor om man aldrig blivit orättvist behandlad?
kanske kastar sten i glashus...eller glas i stenhus - spelar som sagt ingen roll vilket - har ju i alla fall en tokig tonåring...men den tokiga tonåringen har trots sina stollerier ett stort hjärta och starka värderingar när det gäller rättvisa solidaritet och framförallt jämlikhet och hon är beredd att fightas för dem...med näbbar och klor och just nu med väääldigt höga skrik... hmmm undrar var det kom ifrån...?
Marge, it takes two to lie. One to lie and one to listen. (H. Simpson)
Har funderat ett tag om det inte är så att det precis också skett ett skifte när det gäller barnsyn inom samhället och inom familjer... (tänker inte dra några paralleller med de vetenskapliga traditionerna här dock - även om de går hand i han - men kanske i ett mer utdraget perspektiv - det är liksom mer finlir) -tycker att jag ser skillnad på de barn jag möter i skolan i dag och de barn jag träffade för fem år sedan. man kan kalla det att dessa nutida barn är uppvuxna i någon slags förhandlingskultur... man säger inte till barnen att "nu är det bedtime" utan man resonerar och förhandlar... " när tycker du att det är dags att gå och lägga dig...jaha klockan 12 - du tror inte att du kommer att vara jättetrött i morgon då? nähä - du löser det med Red bull...jaja, men då säger vi väl så då" Naturligtvis är det inte så här i alla familjer - men det förskommer mer än vad jag trodde var möjligt... och föräldrarna är barn av min genaration...den ironiska generatrionen - eller genaretion X...eller genaration smurf - kärt barn - många namn.. Jag säger inte heller att det är fel (eftersom jag i dessa dgar är lite skraj för att uttala mig om vad som är sanning - damn you; pluggande), men jag ser vilka konsekvenser det kan få - i skolan möts barnen nämligen inte av några förhandlande pedagoger... nä när vi säger "bedtime" så förväntar vi oss att barnen går och lägger sig... (lite tillspetsat kanske). Jag är helt för att barn är lite kritiskt ifrågasättande - de behöver inte finna sig i allt vuxna säger (och om fröken ropar bedtime - bör de dra öronen till sig och ta en red bull ). men jag kan se hur krocken gör att pedagoger och barn liksom talar olika språk och inte kan mötas och förså varandra. En del vuxna i skolan är så klart fina på det sättet att de kan samspela med alla sorter - men de flesta är inte det--- de anser att barn skall lyda och betrakta vuxna som auktoriteter - kanske är de i just den inställningen det krockar??! Vi talar till de lärda på latin och med barn på bönders vis... Jag menar definitvt inte att vi alltid skall böja oss för barnens vilja eller att förhandlandet är det rätta och att vi skall bemöta dem med förhandling- jag menar att vi bör vara medvetna om att det kan vara på det här sättet - att vi måste tänka på hur vi kan möta dagens barn på deras eget språk... Sedan kan jag ha mina egna tankar om hur mycket ett barn skall få utrymme att förhandla...jag tänker att många barn saknar en strukturenarnde part - någon som kan hålla de fasta ramarna inom vilka man kan förhandla - det finns liksom en diskrepans mellan att ha möjligheten att förhandla och att vara beroende av att förhandla - liksom det när min generation växte upp fanns en diskrepans mella fri uppfostran och fri från uppfostran - även om alla inte uppfattade det så... Curling innebär ju att vi sopar banan framför barnen - att de skall slippa besvikelser, konflikter och motgångar - men i mina ögon är det barnens egna ben vi sopar undan... hur skall man få uppleva svårigheters övervinnande om man aldrig haft det svårt, hur skall man få känna hur smärtan släpper om det aldrig gjort ont? hur skall man förstå vikten av att kämpa mot orättvisor om man aldrig blivit orättvist behandlad?
kanske kastar sten i glashus...eller glas i stenhus - spelar som sagt ingen roll vilket - har ju i alla fall en tokig tonåring...men den tokiga tonåringen har trots sina stollerier ett stort hjärta och starka värderingar när det gäller rättvisa solidaritet och framförallt jämlikhet och hon är beredd att fightas för dem...med näbbar och klor och just nu med väääldigt höga skrik... hmmm undrar var det kom ifrån...?
Marge, it takes two to lie. One to lie and one to listen. (H. Simpson)
Viktigt!........................................?
tja...vad är viktigt egentligen? så klart att det är subjektivt... kan inte låta bli att ofta fundera över det i alla fall. Läste en insändare i morse i Metro... kommer så klart inte ihåg den ordagrant på något vis...så viktig var den ju inte men det var något i stil med "Bra att 7 eleven om pressbyrån inför åldersgräns på Red Bull - denna styggelse...sötsliskigt blask som ungdomar dricker för att bli piggare - vill ungdomarna bli piggare får de väl göra som oss lärare - dricka gammalt hederligt svenska kaffe!" Det innebär att någon person någonstans irriterat sig tillräckligt på att ungdomar dricker red bull och inte kaffe - och blivit så nöjd med åldersbestämmelsen att han (jo det var en han, underskrivet med namn) beslutat sig för att göra något riktigt svenskt - skriva en insändare i tidningen! Funderar över VAD det var som var så irriternade med just Red Bull drickandet... var det orättvist mot det hederliga svenska kaffet? Var han orolig för ungdomarnas tandstatus? var de för pigga på lektionerna...och var de i så fall pigga på ett sätt de inte kunda bli av hederligt svenskt kaffe? Tänker..man har ju irriterat sig ett bra tag för att skriva den där insändaren... och så får jag en känsla av att någon måste driva med oss... tror inte att jag känner någon person som skulle känna det behovet - tja inte när det gäller jusr Red Bull frågan i alla fall... känner förstås en del personer som oroar sig och förfasar sig över liknande ting och förstår ju att människors livsvärldar och erfarenheter ser olika ut... problem är ju också subjektiva varje individ har rätt till sina... även om det handlar om Red Bull... sååå är detta ett problem för mig? Nä - men jag kan fundera över det - försöka lura ut hur olika individer tänker utifrån sina verkligheter och fascineras (inte så lite) av det. Och för mig är det viktigt - alltså att förstå hur olika människor tänker - så tack till whateveryournameis för den där insändaren i morse - den gav mig lite att tänka på.
America's health care system is second only to Japan ... Canada, Sweden, Great Britain ... well, all of Europe. But you can thank your lucky stars we don't live in Paraguay! (H.Simpson)
America's health care system is second only to Japan ... Canada, Sweden, Great Britain ... well, all of Europe. But you can thank your lucky stars we don't live in Paraguay! (H.Simpson)
Jennie <3 ord
är väldigt intresserad av ord - nä - jag är inte jättepratsam i alla lägen - men man kan faktiskt gilla ord ändå. Har ju pluggat en del om ord...litteraturkunskap, tolkningslära och textanalys - kan göra att man blir lite jobbig ;-) Är världsbäst på att märka ord och hitta nyanser... satt med en vän (skolad i samma anda) i går kväll och vi lyckades reta upp oss (kanske inte riktigt retade upp oss - men det förbryllade oss i sammanhanget) över bruket av ordet suprisingly och dess innebörd - alltså ett ord i en artikel på 14 sidor... och vi hade båda reagerat över att ordet - en hedge - hamnade just där - och vad det gjorde med kontexten för hela artikeln... (det måste vara diskurspsykologin Catarina).
Är också väldigt förtjust i liknelser och metaforer... där är ju som sagt maken världsmästare (ofrivillig sådan) - När vi andra är så mörbultade att vi känner oss som överkörda av en stridsvagn - känner han sig påsatt av en stridsvagn (och hör inte att det låter lite tokigt) När Peter tycker att något är enkelt - är det som att stjäla bebisar av småbarn, han ropar inte hej förrän björnen är skjuten och ibland är han stel som en cocosnöt... det där sista är i princip allmänt vedertaget vid det här laget - älskar det uttrycket - det är väldigt målande... och jag känner mig rätt ofta stel som just en cocosnöt.
Med tanke på den här vurmen för olika ord och dessa användning för att måla med språket skulle man kunna tänka sig att jag gillar poesi...feeeeel - jättefel!!! När jag hör poesi reciteras får jag alltid en kejsarens nya kläder- känsla... alltså är det bara jag som hör att det där låter helt sjukt?!? som om någon skrivit ner ett gäng pretentiösa ord på papparslappar och lagt dm i en burk för att sedan pussla ihop dem slumpmässigt- klart att jag fattar att det inte är så det går till - och det ligger med all säkerhet en hel del möda och ansträngning bakom ordvalen butttt; Jag har inte fattat grejen ALLS!!! meeen - det räcker att någon tonsätter eländet för att jag helt plötsligt skall börja tycka att det är helshysst! Är total sucker för låttexter!!! och de fastnar efter två lyssningar (visar sig att dottern och sonen har samma tvivelaktiga talang). Det får jättegärna vara lite underfundigt eller dubbeltydigt - målande meatforiskt, kan bli helt betagen i en låt - inte bara för musiken - nä det är ofta texten som fångar mig. Trillade dit rätt rejält på Lars Winnerbäck för ett par månader sedan - lever med honom i öronen hela tiden just nu - hittar den ena låten efter den andra som jag inte kan fatta hur jag lyckats missa. Är impad av effektiviteten i hur han använder orden... tja - så tänker jag
Exempel:
"jag hugger i sten, men jag tror att jag sakta börjar se en kontur, några armar och ben, jag jobbar mig inåt så jag ser en figur"... metaforen hugger i sten betyder ju att nåt är rätt meningslöst... men det blir inte riktigt kontentan i formuleringen. har lyckats få med mig dottern i vurmen (men någon Håkan Hellström status blir det aldrig i den flickans ögon) och lurat med henne och hennes kompis + kompisen mamma till Lisebershallen och turnépremiären i oktober - även jag kan jobba rätt effektivt... (nu var det bara de där Eddie izzard biljetterna till mig och brorsan också...hmmm)
Är också väldigt förtjust i liknelser och metaforer... där är ju som sagt maken världsmästare (ofrivillig sådan) - När vi andra är så mörbultade att vi känner oss som överkörda av en stridsvagn - känner han sig påsatt av en stridsvagn (och hör inte att det låter lite tokigt) När Peter tycker att något är enkelt - är det som att stjäla bebisar av småbarn, han ropar inte hej förrän björnen är skjuten och ibland är han stel som en cocosnöt... det där sista är i princip allmänt vedertaget vid det här laget - älskar det uttrycket - det är väldigt målande... och jag känner mig rätt ofta stel som just en cocosnöt.
Med tanke på den här vurmen för olika ord och dessa användning för att måla med språket skulle man kunna tänka sig att jag gillar poesi...feeeeel - jättefel!!! När jag hör poesi reciteras får jag alltid en kejsarens nya kläder- känsla... alltså är det bara jag som hör att det där låter helt sjukt?!? som om någon skrivit ner ett gäng pretentiösa ord på papparslappar och lagt dm i en burk för att sedan pussla ihop dem slumpmässigt- klart att jag fattar att det inte är så det går till - och det ligger med all säkerhet en hel del möda och ansträngning bakom ordvalen butttt; Jag har inte fattat grejen ALLS!!! meeen - det räcker att någon tonsätter eländet för att jag helt plötsligt skall börja tycka att det är helshysst! Är total sucker för låttexter!!! och de fastnar efter två lyssningar (visar sig att dottern och sonen har samma tvivelaktiga talang). Det får jättegärna vara lite underfundigt eller dubbeltydigt - målande meatforiskt, kan bli helt betagen i en låt - inte bara för musiken - nä det är ofta texten som fångar mig. Trillade dit rätt rejält på Lars Winnerbäck för ett par månader sedan - lever med honom i öronen hela tiden just nu - hittar den ena låten efter den andra som jag inte kan fatta hur jag lyckats missa. Är impad av effektiviteten i hur han använder orden... tja - så tänker jag
Exempel:
"jag hugger i sten, men jag tror att jag sakta börjar se en kontur, några armar och ben, jag jobbar mig inåt så jag ser en figur"... metaforen hugger i sten betyder ju att nåt är rätt meningslöst... men det blir inte riktigt kontentan i formuleringen. har lyckats få med mig dottern i vurmen (men någon Håkan Hellström status blir det aldrig i den flickans ögon) och lurat med henne och hennes kompis + kompisen mamma till Lisebershallen och turnépremiären i oktober - även jag kan jobba rätt effektivt... (nu var det bara de där Eddie izzard biljetterna till mig och brorsan också...hmmm)
det vr något
det var något - kan inte komma på vad.. återkommer
Nya höjder?!
har tagit shoplogi till nya höjder - trodde ju att jag var lite först med att mynta begreppet shopolog - det var jag tydligen inte - men det är ändå jag som håller på att fixa till själva manifestet (alltså nu snackar vi Dogmastatus)...sprida glädjebeskedet och Försöker övertyga mina (framförallt kvinnliga) vänner om att shopoholic bara är en ful omskrivning för något riktigt fint och värdefullt = shoplog! Alltså konsten att ölägga mesta möjliga mängd pengar på obeskrivligt effektivt vis på saker som är bra att ha!!!
Gick förbi en skoaffär igår...ja bara det att gå förbi...men vänta är inte riktigt klar ännu - givetvis gick jag tillbaka rätt så genast med en gång och gjorde en snabb screening...hmmm svarta sneakers...har jag inga (har ett par vita, ett par vita med silver swoosch och ett par i guld...men inga svarta). Mer finscreening...ett par kostade 2000, ett par kostade 1300, ett tredje par kostade 800...alltså de för 800 fanns i min storlek och var helsköna... och om man tänker proportionellt så var de nästan 2/3 billigare än de dyraste...vilket kap!!! Kände mig som en vinnare när jag sopade hem "Sneaky steve" skorna för 800 spänn! (och där hade jag trillat i den förbenade bloggträsketfällan och snackat kläder... skit- även jag min Brutus... lovar bättring).
Gick förbi en skoaffär igår...ja bara det att gå förbi...men vänta är inte riktigt klar ännu - givetvis gick jag tillbaka rätt så genast med en gång och gjorde en snabb screening...hmmm svarta sneakers...har jag inga (har ett par vita, ett par vita med silver swoosch och ett par i guld...men inga svarta). Mer finscreening...ett par kostade 2000, ett par kostade 1300, ett tredje par kostade 800...alltså de för 800 fanns i min storlek och var helsköna... och om man tänker proportionellt så var de nästan 2/3 billigare än de dyraste...vilket kap!!! Kände mig som en vinnare när jag sopade hem "Sneaky steve" skorna för 800 spänn! (och där hade jag trillat i den förbenade bloggträsketfällan och snackat kläder... skit- även jag min Brutus... lovar bättring).
snabb fundering
det kan vara så att det här är en intrampad stig - kan ha vait här förut..funderar i alla fall - so here it goes... det är det där med ålder... har en aning om att maken har någon liten 40-årskris... nä han har inte köpt porsche...men han suckar en del och säger att han känner sig gammal...börjat fundera på kläder och sånt som han struntat i blankt förut... jag suckar på jag med...köper ett par skor för saken skull...känner också hur jobbigt det är att snart fylla 40...tills jag inser att jag bara är 34½ - och tycker ärligt talat inte att det är så farligt att bli äldre... Man märker ju av såna där saker som man inte riktigt orkar med längre...dricka kaffe på kvällen, käka för mycket godis, festa två dagar i rad är fulltändigt utmattande.. det är lite längre ner till golvet, ser lite suddigt precis när klockan ringer på morgonen och en halvtimme efter det -är väl kanske lite stelare och spurtar kanske inte direkt på upploppet (vilket upplopp??? vilken spurt???) men för det mesta kan jag bara se fördelar... självsäkrare, starkare, inte så orolig över skitsaker - kan skratta åt mig själv på ett helt annat sätt... skulle definitivt inte vilja vara 20 igen - inte ens 25 - eller 30 - just nu funkar rätt bra. Blir alldeles trött när jag tänker på att vara tonåring buhuhu...vilken plåga...
Varför är då ungdomen så glorifierad? varför är det vackra folket också det unga?Varför är det släta det som anses normen? Varför är det en komplimang att säga att någon ser yngre ut än de är? (kan vara lite surt sa räven här- jag har ju alltid verkat äldre än jag är ;-). Samtidigt verkar de flesta gå och vänta på något som skall ske runt hörnet...bara den här dagen är över...nästa vecka...om en månad...nästa år...när barnen är större...varför vänta? om man nu aldrig kommer att vara yngre än just nu?
Varför är då ungdomen så glorifierad? varför är det vackra folket också det unga?Varför är det släta det som anses normen? Varför är det en komplimang att säga att någon ser yngre ut än de är? (kan vara lite surt sa räven här- jag har ju alltid verkat äldre än jag är ;-). Samtidigt verkar de flesta gå och vänta på något som skall ske runt hörnet...bara den här dagen är över...nästa vecka...om en månad...nästa år...när barnen är större...varför vänta? om man nu aldrig kommer att vara yngre än just nu?
