Kass...eller kanske inte?!
Till vänster om min dator ligger två högar med böcker...den ena handlar om Läs och skrivsvårigheter/Dyslexi, den andra högen hanlar om diskursanalys och Miceh Foucault, textanalys och tolkningsstartegier... försöker låtsas att jag inte ser dem - även om de håller på att trilla över mig... jag är rätt grym på undvikandestrategier, i alla fall när det gäller att komma igång...men med lite tur trillar jag in i uppgriften och hamnar i flow - verkar inte görligt just nu...
Funderar mycket över varför jag försätter mig själv i de här situationerna, vet ju att jag har rätt hyfsad kapacitet och klarar av att ha många bollar i luften - men ibland blir man ju knäpp på kuppen. Funderade ett tag på att ta helt studieledigt nästa termin, får nästan andningssvårigheter när jag tänker på att jag skulle kunna lata mig på det sättet och bara jobba... skulle förmodligen få vakum i skallen och implodera... Frågade maken förut hur andra människor hinner med allt - apropå att jag inte hunnit älga ut i skogen och binga hem ett påskris... han svarar inte ens på frågan. Om jag tar lite grenar från närmaste träd - plommonträdet i trädgården - kommer någon att märka något då?
Ärligt talat jag känner mig som en rätt kass "fru", alltså jag får inte till det som alla andra "fruar" (i mina ögon)... det blir inte bakat, inga gardiner sydda, jag mördar krukväxter, orkar inte fixa och trixa med dukar och ljusstakar och prylar, har helt enkelt inget sinne och ingen lust för heminredning. Tycker att det är helt okej om det är rent och funkar... prylar intresserar mig inte så mycket (om det inte råkar vara elektroniskt vill säga...) förstår inte riktigt vitsen med porslinsgrisar och tomtar i keramik... missförstå mig rätt nu...jag gillar ju konst och vackra saker... måleri - har gärna tavlor på väggarna - tycker om att titta på bilder. Skulpturer...javisst! men de skall säga någonting...inte bara vara "en tomte"... av den anledningen finns det inga kycklingar hos Olssons nu i påsk...känslan var stark förra året...himla kycklingar; vad fyller ni för funktion? Antar att de hamnade i soporna tillsammans med påskriset (kan ha varit Björk förra året...eller så var det rosentry, har en sån vid gaveln).
Tänker ibland att mina barn inte har någon "riktig mamma", en sån där som har frysen full med kakor och bullar och har middan klar när de kommer hem, som är klassmorsa och ringer runt och anordnar trevliga grejer för barnen... En sån där som stryker alla kläder och packar skolväskan... jag gör inte sånt...men jag är alltid med dem när de gör läxorna fortfarande, jag läste högt för dem tills de protesterade allt för högljutt (typ förra året), deras kompisar är alltid välkomna hem till oss oavsett tid på dygnet, jag spelar spel med dem, allt de vill ha i musik eller bokväg får de direkt, jag lyssnar på dem och pratar med dem så mycket jag bara kan...
Ibland när jag är hemma hos andra, tycker jag att de har det så himla fint...vill också ha nya gardiner och fina blommor - en liten stund, men bara tills jag kommer hem och inser att om det skall bli något med det så är det mitt enskilda ansvar...Peter kommer inte att vare sig köpa eller sy några nya gardiner...och min inställning till symaskiner är att om det går att fixa med häftapparat eller textillim är det onödigt att plocka fram maskineländet.
Å andra sidan..tänk om alla var lika... alla kan inte vara perfekta fruämnen - en del av oss är ämnade åt något annat... Såå jag fortsätter som jag brukar...begraver näsan i böcker, pluggar in musik i öronen, bänkar mig framför datorn, springer så mycket jag bara orkar och hoppas att det blir bra männsikor av mina barn trots allt...
Funderar mycket över varför jag försätter mig själv i de här situationerna, vet ju att jag har rätt hyfsad kapacitet och klarar av att ha många bollar i luften - men ibland blir man ju knäpp på kuppen. Funderade ett tag på att ta helt studieledigt nästa termin, får nästan andningssvårigheter när jag tänker på att jag skulle kunna lata mig på det sättet och bara jobba... skulle förmodligen få vakum i skallen och implodera... Frågade maken förut hur andra människor hinner med allt - apropå att jag inte hunnit älga ut i skogen och binga hem ett påskris... han svarar inte ens på frågan. Om jag tar lite grenar från närmaste träd - plommonträdet i trädgården - kommer någon att märka något då?
Ärligt talat jag känner mig som en rätt kass "fru", alltså jag får inte till det som alla andra "fruar" (i mina ögon)... det blir inte bakat, inga gardiner sydda, jag mördar krukväxter, orkar inte fixa och trixa med dukar och ljusstakar och prylar, har helt enkelt inget sinne och ingen lust för heminredning. Tycker att det är helt okej om det är rent och funkar... prylar intresserar mig inte så mycket (om det inte råkar vara elektroniskt vill säga...) förstår inte riktigt vitsen med porslinsgrisar och tomtar i keramik... missförstå mig rätt nu...jag gillar ju konst och vackra saker... måleri - har gärna tavlor på väggarna - tycker om att titta på bilder. Skulpturer...javisst! men de skall säga någonting...inte bara vara "en tomte"... av den anledningen finns det inga kycklingar hos Olssons nu i påsk...känslan var stark förra året...himla kycklingar; vad fyller ni för funktion? Antar att de hamnade i soporna tillsammans med påskriset (kan ha varit Björk förra året...eller så var det rosentry, har en sån vid gaveln).
Tänker ibland att mina barn inte har någon "riktig mamma", en sån där som har frysen full med kakor och bullar och har middan klar när de kommer hem, som är klassmorsa och ringer runt och anordnar trevliga grejer för barnen... En sån där som stryker alla kläder och packar skolväskan... jag gör inte sånt...men jag är alltid med dem när de gör läxorna fortfarande, jag läste högt för dem tills de protesterade allt för högljutt (typ förra året), deras kompisar är alltid välkomna hem till oss oavsett tid på dygnet, jag spelar spel med dem, allt de vill ha i musik eller bokväg får de direkt, jag lyssnar på dem och pratar med dem så mycket jag bara kan...
Ibland när jag är hemma hos andra, tycker jag att de har det så himla fint...vill också ha nya gardiner och fina blommor - en liten stund, men bara tills jag kommer hem och inser att om det skall bli något med det så är det mitt enskilda ansvar...Peter kommer inte att vare sig köpa eller sy några nya gardiner...och min inställning till symaskiner är att om det går att fixa med häftapparat eller textillim är det onödigt att plocka fram maskineländet.
Å andra sidan..tänk om alla var lika... alla kan inte vara perfekta fruämnen - en del av oss är ämnade åt något annat... Såå jag fortsätter som jag brukar...begraver näsan i böcker, pluggar in musik i öronen, bänkar mig framför datorn, springer så mycket jag bara orkar och hoppas att det blir bra männsikor av mina barn trots allt...
Kommentarer
Trackback
