O-vanor
Tänkte på ovanor. Först ordet; O-vanor...borde inte det vara vanor man inte har...knäppt. I stället är det vanor man inte bör ha. Frågade maken i går om jag har några ovanor, alltså omedvetna; saker man gör utan att tänka på det som ev. skulle kunna irritera omgivningen... han kom först inte på några...sen kom han på att jag dukar bort saker för fort. Alltså om han sitter och slappar framför tvn (eller framför soffan som han brukar säga) och ha en kaffekopp eller en tallrik på bordet, så ryker den undan innan han hinner själv...ovana? vete fåglarna... Gillar ju inte rörighet och plockar ständigt. Frågade vidare; det måste finnas något annat?!? Alltså vad svar man på det? utan att få skit för det? Han fick leta länge i sitt inre för att hitta något som förmodligen inte skulle göra mig upprörd...(kanske DET är en ovana jag har...?). Till slut kom han på att jag suckar... och att jag suckar anklagande...speciellt när jag plockar undan - tycker ju att han kunde ta lärdom av det och plocka undan lite snabbare själv då ;-)
Tänker att de flesta har ju sina ovanor, liksom man har sina charmigare drag. Peter t.ex, sätter Aldrig tillbaka korken på tankrämen, trots 18 års anklagande suckar!!! Han lägger sina sockar på köksstolarna, eftersom han skall ha dem sedan, men det skall han aldrig, för jag får plocka bort dem...Ett tag la jag alla hans "deskajaghasedansockar" under hans kudde, det slutade med att han fick nackspärr. När han lagar mat, ställer han tillbaka allting på översta hyllan i fel skåp (närmast spisen), vilket betyder att jag får ta en stol för att få ner sakerna och ställa dem på rätt plats. Han häller aldrig kaffet i kaffeburken utan höftar rätt ut paketen och rätt över bänken... Allt det där kan man ju leva med...om man får sucka anklagande då och då.
Rasmus visslar...konstant....och biter på naglarna...och svarar bara OK på sms, samtidigt som han deklamerar att; Jag hatar när folk bara svarar ok på sms... och så är han så förbenat hemlig!!! Vill man veta något får man ställa direkt ja/nej frågor - och kanske får man någon slags svar...den ungen skulle kunna bli en toppenbra hemlig agent, tveksamt om tortyr hjälper. Det kanske inte är en ovana...det kanske bara är integritet?! Villemo släpper saker precis där hon står, har fobi mot disktrasor (vilket är extra fint att ha när man inte gillar städning) och har en extrem förmåga att kvadda mobiltelefoner... .där hjälper det inte ens att sucka anklagande. Hon har tappat en från en moped på Donsöbron, en precis framför fötterna på en tant som trampade sönder displayen, en i havet, en i tvättmaskinen, en har petats sönder, en har blivit stulen, 77 har tappat bakstycket (det händer på alla hennes mobiler) en har tappats i en skidbacke i Sälen, en i en bäck på ett scoutläger, en på Liseberg...barnet vill ha en iPhone - vi kan väl säga så att hon ingen får...
Funderar igen på ovanor, innebörden i ordet... Är det ovanor för alla? tänker t.ex på Rasmus visslande, om man inte stör sig på det, så är det ju ingen ovana?! Och min anklagande suckar...de har jag aldrig hört ;) så inte kan de vara en ovana?!
Kommentarer
Trackback
