Funderar lite över fotbolls vm. Gillar ju fotboll; kollar så mycket jag kan...men det väcker en massa funderingar. Hur tänker man när man fixar vita matchställ, hört talas om gräsfläckar? Får fotbollsspelare på landslagsnivå teaterlektioner? Varför får Kameruns målvakt bruna målvaktskläder? (hudfärgade blev det i detta fall..han blev liksom camouflerad).
Funderar också över hur man kvoterat in tjejer i vm-studion; som experttyckare och hur huvudtyckaren tvångsmässigt vänder sig med jämna mellanrum till tjejerna för att alla skall få lika mycket tid...eller är det min tolkning??? Tjejer får liksom inte tycka så mycket om fotboll, i alla fall är det tanken som dyker upp om man skulle råka säga något. En kille som är totalt ointresserad har mer att säga i frågan än en tjej som är jätteintresserad... kanske inte är så märkligt egentligen...menar fotbolls-vm spelas av män... och vilka territorier skall män få ha för sig själva när nu fotbolls-vm är lite smått annekterat? Själv gjorde jag mitt första riktiga kravanspråk 1986 och det var svårt att släppa drömmen om att kunna bli fotbollsproffs på grund av det handikappande faktum att jag fötts som flicka...(och kanske inte var världsbäst på fotboll), för ärligt talat, hur många tjejer kan försörja sig som fotbollsspelare?
Är lite ambivalent över hela genusfrågan över huvud taget...för ärligt talat...tjejfotboll är inte så kul...även om tjejerna inte gnäller lika mycket som killarna... Men genusfrågan handlar ju inte bara om fotboll... Trots att vi är så jämlika i Sverige så är det ändå en maskulin hetronormativitet som råder, nästan lika spikat som decimalsystemet! Ju äldre jag blir desto mer störd blir jag av att bli "klappad på huvudet" av framför allt äldre män.... för ärligt talat har jag själv kapacitet att klappa de flesta av dem på huvudet själv, men det är det ingen som tror det eftersom jag är liten... och kvinna... Att män har högre lön av födsel och ohejdad vana stör mig...men jag kan förstå hur det blivit så ur ett historiskt perspektiv; det betyder inte att jag accepterar det!!! Att "avtäcka" tillstånd ger ju möjlighet till förändring...
Min man var pappaledig i två år när våra barn var små, alla tyckte att han var sååååååå duktig!!! Tänker på alla mammalediga mammor..är de duktiga??? eller gör de bara sin förbannade plikt? Nu är barnen 14 och 15 år gamla, och vi har fått nästa pappalediga pappa på Vrångö; Peters bror.. alltså det fanns inga där emellan... om man inte räknar dem som tar ut pappadagar när de är hemma från sjön... och jag tycker inte att det är ett lika medvetet val. Alltså två pappor som varit pappalediga när mammorna jobbat under femton år. Kommer man ifrån det genom att lagstifta att pappadagarna skall bli fler??? förmodligen inte, ofta är det nog en ekonomisk, ideologisk eller praktisk fråga... inget man kan tvingas till eller lagstadga om... "problemet" ligger nog på en annan nivå. Och vad man än såger, att vara föräldraledig är inte det samma som att vara ledig; det är hårt jobb...
Annars tycker jag att det finns vissa poänger med att vi är olika...rent fysiskt är det ju inget att snacka om; tjejer kan vrida fram armbågarna - det kan inte killar! Killar har högre kapacitet att bygga kroppsmassa och är då ofta starkare, längre och mer fysiska...alltså lämpade att bära tunga matkassar och torka av lister och höga hyllor... så det tycker jag att vi ska låta dem syssla med! ;-)
