jensiv

jag har tråkigt...japp.. trillade dit på bakning. Kanelbullar, kardemummakakor, kokoskakor och fiskebröd. Målar också, men en stängd färgbutik i skärgården under helgen utgjode ett hinder i arbetet. väntar på att sonen ska vakna, snurran på båten kärvar och jag behöver någon lite starkare för att dra igång den... Vad gör alla människor när de är lediga? Visst finns det ngn typ av charm i att sova lite längre på morgonen..men jag vaknar ju vid sju, sen behöver man förstås inte gå upp, man kan ligga kvar och läsa. Boken jag var sugen på (Roslund & Hellströms nya) fanns inte i bokhyllan, dock i 'Storytel-appen' (app till telefonen där man kan streama ljudböcker - hur många som helst) smidigt, men händerna är ju fria...what to do?

Upptäckte igår att jag nu klarar av att ta mig runt slingan! Precis i lagom tid inför operationen... det avgör en timmes sysselsättning/dag - i alla fall fram till på torsdag. Inga riktigt mogna bär ännu, smultronen är på G men annars är det mest grönt... shit vad tragiskt.

Rensade runt mitt skrivbord i går, hittade lite gamla texter, alltså låttexter. Det finns inget svårare än att skriva en låttext...jag gör det mest för mig själv...har en jultext som går att använda - kanske skulle fila till den? Det svåra med att skrivalåttexter är att de är personliga och hur mycket vill man berätta? Alla låttexter är tillägnade någon. De är direkt ställda till en särskild person, de handlar om någon, något författaren upplevt eller författaren känt eller tänkt. De uttrycker känslor, de berättar historier, eller uppmanar till förändring eller styrka... de är aldrig bara ord, de är ord med en person bakom och framför. Du kan inte skriva trovärdigt om svek om du inte blivit sviken, inte om kärlek om du inte älskat, kanske kan du skriva om "här glider kingen in" om du inte varit kung...(inget ont om sean banan) men den låten kommer inte att gripa tag i någons själ...

Ta t.ex.  låten som varit min det senaste året. WALK med Foo Fighters. Jag älskar Foo Fighters (använder sällan 'älskar' - men Foo Fighters är starkt;) WALK har poppat upp i olika sammanhang som themesong...och för att den är en grym billåt!

Vad är det för Dave Grohl? Någon är långt borta...eller är det bildligt; att inte vara i kontakt, att vara nere? Att starta om, komma igen kan handla om ett mentalt tillstånd, eller att fysiskt starta igen - det beror på who it concerns... för mig var det Rasmus som var långt borta och jag som inte var i kontakt och  hela tiden måste starta om - mentalt och fysiskt...för att jag 'är sån'...

Svårt att börja om... i vilken ände börjar man liksom? Att leva utan en viktig person, och sen leva med honom igen, att avsluta jobb och börja...att inte må bra i perioder - varken på utsidan eller insidan - Dessutom har jag bokstavligen fått lära mig gå - på ett nytt sätt som gör ont både fysiskt och på insidan - eftersom jag inte är stark längre på samma sätt som jag alltid varit annars. Det händer att jag bestämmer mig för att det inte är någon idé...

Den här versen är något luddigare ;) att bygga pappersslott...är väl kanske en eufemism för omöjliga drömmar som man ser gå om intet - såna har vi väl lite till mans, även om jag faktiskt nått min på sätt och vis - jag kanske fann min plats då?! Så varför inte tolka det som rekonfiguration... feel it growing stronger+ falla på plats?! Hoppas... Och sen det där sticket som jag inte får ordning på men som jag känner så superstarkt...

Faller så för innerligheten i hur Grohl sjunger den där biten - och videon är så himla skön precis där.

Det finns en liten 'both sides now' känsla - to sacrifice but knowing to survive...but still inside a whisper to a riot...om man vill kan man tolka det som att vara på gränsen till att ge upp men vända och komma igen - så kan man ju känna vissa dagar och vid vissa tillfällen, men kanske är det starkare än så? Grohl har väl säkerligen andra erfarenheter - de som vi känner till med KC men säkert också andra. För mig är det en stark text - dels för att den är innerlig, men också för att den är så dubbeltydig.

JOni Mitchell har skrivit en låt som heter 'both sides now' - fick sjunga den för en vän som fyllde 50 år, för snart två år sedan. Anna gjorde ett montage av en del av första versen - ska sjunga den nästa lördag igen - vet inte om jag egentligen tycker om låten - men jag fullkomligt avgudar texten... jag tolkar och tolkar - ibland är den svag och ibland stark. Lite sacrifice but knowin to survive...

Bows and flows of angel hair, and ice cream castles in the air,

and feather canyons everywhere, I've looked at clouds that way

But now they only block the sun, they rain and snow on everyone

so many things I would have done, but clouds got in my way

I've looked at clouds from both sides now

from up and down and still somehow

It's clouds illusions I recall

I really donn't know clouds - at all

Moons and junes and ferris wheels, the dizzy dancing way that you feel

as every fairy tail comes real, I've looked at love that way

But now it's just another show - they leave you laughing when you go

and if you care - don't let them know, don't give yourself away.

Tears and fears and feeling prud, to say I love you right out loud

dreams and schemes and cirkus crowds - i've looked at life that way

But now old friends are acting strange, they shake their heads and they say I've changed

but something's lost, and something's gained - in livin' everyday