jensiv

 

Jamen en skall väl ha något att skriva om också...det har jag ju förstås inte alltid, jag skriver liksom ändå... ibland undrar jag varför...Det har varit för mycket ett tag, bäst märks det på sömnen... alltså det har inte blivit för mycket sömn...snarare för mycket för lite sömn, för mycket tankar, för mycket inplanerat, för många deadlines and a few too many måsten. Det där är förstås ett återkommande tema, och en del lyckas säkert balansera det på ett bra sätt utan att bli vidbrända varje gång... kanske en liten släng av 'fullt påslag' hela tiden... och ibland är det lite input ibland en hel massa jävla input...och av någon anledning verkar jag falla ihop en aning av trycket jag själv gärna drar på mig.. kanske är jag mer hudlös än andra?

diagnos på det...

Har funderat mycket på det där med att vissa drag och egenheter förstärks med tiden. Talade med min syrra i telefon häromdagen... vi talar inte så ofta i telefon...eftersom jag inte vet hur man gör...(OMG)  det slog mig hur annorlunda hon lät mot vad jag är van vid att hon gör. Börjar titta på folk runtomkring... ser hur Peter spärrar upp ögonen på ett visst sätt när han tycker att jag pratar svårt (därav ser han ständigt förvånad ut)...ser andra vänner göra vissa handrörelser, säga vissa saker, göra vissa miner - som liksom förstärks, kommer oftare och blir mer utpräglade... dessutom verkar det som om vissa åsikter blir mer och mer cementerade hos en del... hilfe... vad är det där? Jag som tror på föränderlighet och subjektiveringsprocesser som icke fixerade... blir det liksom trögare med åren det där som skall vara flytande och nomadiskt...eller är det ändå ett tecken på föränderlighet och hur våra jag ständigt studsar mot objekt och subjekt i omgivningen....att det förstärks betyder ju inte tvunget att det fixeras..va?   Ett drag eller egenhet som jag själv dras med (amongst others) är hur jag när jag blir lite för stressad, börjar irritera mig på saker och hur mina toleransnivåer sänks... det är lite som att bli hudlös. Och det där verkar bli allt mer utpräglat. Som om jag själv har identifierat mig med den där delen av mig själv och plockar fram den när the going gets tough. Det blir jobbigt att fysiskt komma i närheten av människor, jobbigt med skarpa ljud (samtidigt som jag är halvdöv) och jobbigt med männsikor som rör sig långsamt, är i vägen och inkräktar på mitt personliga space... well... nu läser jag det jag har skrivit och inser att jag är en kuf... men vad fasen.. det är alla andra också.

Lyckligt lottad omger jag mig dock med ett par andra riktiga kufar - eller nördar som jag föredrar att kalla oss... Nördar som kan lägga en ansenlig mängd tid en tisdag kväll på att reda ut hur det ser ut med språkstammar, generaliserande pronomen (man) i andra språk och hur det hänger ihop med om språken kanske har könad bestämning av substantiv... och sedan skita i vilken nytta en egentligen kan ha av det... bara för att en har råkat uppmärksamma att engelskans generaliserande 'man' är 'one'.... språket är ju liksom inte på något vis oskyldigt - eller jag språket ha ju ingen egen agens, men oskyldigt är det inte... alltså är språket lite som en brottsling som begår brott under påverkan av psykisk sjukdom eller hypnos - inte personligt ansvarigt men inte heller oskyldigt...jamenjomen det där var ju glasklart...
jamen - att ladda ner 30 radioprogram av 'språket' är lite nördigt... men också användbart. speciellt när en inte kan sova på nätterna och Lar-Gunnar Andersson har en extremt behaglig avslappnande röst och så på göteborska. Att lyssna på vetenskapsradions program om Higgspartikeln tre gånger och få lite rysningar är nördigt... att genomsöka radioarkivet efter program om PÅven är också nördigt...bara för att det finns så mycket symboler inbakade i hela den där påvetjosanhistorien... jamen andra människor är också nördiga. Att vara nördig är liksom att ha ett glödande intresse för ett speciellt område och lägga ner ganska mycket energi på att förstå, lära sig mer och engagera sig i det området...att vara nörd är fint. Sen kan de där områdena som blir så förbaskat intressanta förändras... som min väns mormor sa: kärleken är beständig, det är bara föremålen som skiftar. Jag har nördat på trädgårdsarbete (alltså det gick fort, intensivt, brann ut och dog fullständigt...jag hatar gräs). Jag nördar på låttexter - det har jag gjort sen jag var åtta år och började fatta engelska...det lär inte gå över. Jag har snöat in på kroppsspråk, lärde mig massor, intresset gled iväg men det försvann inte- jag har massor av nytta av det. Jag snöade in rejält på bakning... till familjens glädje...det gick över som fan - till familjens sorg...jag snöar in på matgenrer, musikgrupper, författare, tv-serier(ja en i taget)... som om jag försöker kategoriskt snöa mig igenom område för område...kanske är det bara flow?