jensiv

Ledig... och mycket tid att tänka. Skön dag - har rätt så många uppslag att skriva om - men tar ett enkelt - en reflektion och ett minne.

    Vaknade i morse med en skön känsla av att jag behöver ta mig fan inte göra ett skit idag om jag inte vill. Ingen hemma, lördag morgon, tidning, kaffe och ett lite för lätt korsord... helskönt i ca 30 minuter. Ja vad gör en sedan liksom? Inser att våren varit full av skrivbordsjobb och att jag kanske inte hunnit med så mycket annat, och att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig för... och att det är ganska skönt men lite tråkigt... Städar ett skåp, rensar ur ett annat, läser en gammal tidskrift och bestämmer mig för att springa en sväng. Förra året sprang jag minst fem mil i veckan - ja...eh det gör jag inte nu...körde på min gamla springlista i alla fall - och cheezus vilka alldeles för många bpm det var på den... hamnade liksom hela tiden i baktakt och sedan i otakt och ur takt och helt taktlös. Alltså jag orkar en mil, men det går inte fort... men vem har bråttom?

      I alla fall... på den här listan finns en gammal favoritlåt - jag kan inte låta bli att kuta igenom den - i takt- och samtidigt lyssnar jag på texten och får en skön känsla samtidigt som det är lite över min förmåga just nu... Jag har inte lyssnat riktigt på låten sedan urminnes tider - den har bara varit en taktgivare. Helloween - Future world... 1987, Keeper of the seven keys part I...Wow var det då - sen kom 1988 och Keeper of the seven keys part II. Helloween som övertrumfade och utklassade Iron Maiden från vårat gäng - I tanken är jag förlorad och tillbakakastad 25 år i tiden och till Mia, Maja, Annelie,Malin, Linda, Örjan, Bonnie och Stefan. Devar det största vi kunde tänka oss:  Kai Hansen, Michael Weikath... jag vill inget hellre än spela gitarr - bli Kai Hansen... Det var power metal och jag var helt såld. Mina jeans blev trasigare, håret längre större och bra mycket rufsigare...allt var liksom stort högt och mycket. Sen Mikael Kieskes övertränade höga operatoner... ett tag var det bara Helloween hela tiden och jag analyserade texter och meningar och lärde mig allt som var värt att veta. På min vägg hade jag målat av skivomslaget från Keeper of the seven keys II. Det med handen som sträcker sig över sjön. Den var fin, jag var rätt bra på att måla...mamma var ändå inte nöjd.

Det fina med de där skivorna var att de också gjorde oss förortsungar till ett ännu mer sammansvetsat gäng. Vi hittade en nisch som blev våran, att lyssna på hårdrock och snacka musik blev ett tema för umgänge. Det var väl inte så vi förstod det då, men så var det. Allt centrerades kring banden, musik och trivia. "Future World" har med tiden bleknat en aning och jag är väl inte längre nåt större fan av Helloween (jo walls of Jericho och Keys I o II kan jag ännu lyssna på ibland), när jag hörde den idag slog det mig att texten i sig bildar någon slags bro mellan då och nu. Den talar om framtiden och om en önskan om framtiden ur ett 87-perspektiv - hur den skulle kunna vara och bli. För att vara skriven på 80-talet är den också väldigt annorlunda och atypisk - 80-talets texter var generellt rätt så dytopiska och framtidshopp var väl knappas något en snackade om i skuggan av det kalla kriget... men den är hoppfull. Det är lite rörande på något vis. "One day you'll live in happiness, with a life that's full of joy, you say the word tomorrow without fear - the feeling of togetherness is always at your side, you say you love your lifa and you know why"... det är så töntigt gulligt och utopiskt för ett power-metalband...ett tyskt power metal band... "life can be for living, just try and never give in, tell everyone the way to future world"... well well... Tänk om en vetat då, som tonåring att det där ändå blev en sanning... I love my life and I know why... på något löjligt litet vis önskar jag att jag kunde säga till den jag var då att allt ordnar sig, att den där envisheten och tjurskalligheten skulle bli en tillgång, inte för att jag skulle lyssnat - jag hade ett litet problem med auktoriteter och folk som försökte lära mig nåt när jag var liten och jävlig...När jag hörde den där låten slog det mig igen hur mycket av mitt liv jag kan hänga upp på olika låtar. Om jag av någon outgrundlig anledning skulle ägna mig åt sommarprat - skulle det var enkelt som fasen och svårt som fan att välja musik. Så många låtar som betyder något. Från det att jag var liten fram till idag, nästan som när en tittar i gamla fotoalbum och minns saker och ting som händes då bilden togs. Nästan lite synd att det inte går att dela. 

 

https://www.youtube.com/watch?v=_9h3jRaZyB4